- Project Runeberg -  I österled : En bokfilm om svenska frivilligkåren /
49

(1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kring den eviga parollen

En kontingent frivilliga ha
anlänt och marschera nu
i sluten trupp till sin
för-läggning. Sedan väntar
inregistreringsbyrån och
ut-rustningsdepån.

Redan i början av november 1939, erhöll undertecknad
kommendering till Torneå, med anledning av de då
pågående extra reservövningarna, vilka vår högsta
försvarsledning ansåg nödvändiga under de synnerligen kritiska
förhållanden, som rådde då våra förhandlingar med
Ryssland pågingo. Redan då var jag i tillfälle att konstatera
att det i Sverige fanns en varm önskan att bispringa oss
om de hotande ovädersmolnen i öster skulle urladda sig.
Men först i december månad blev jag genom överste
Martin Ekström, den gamle finlandskämpen, insatt i huru
långt de svenska förberedelserna avancerat för en
uppslutning vid Finlands sida i det nyligen utbrutna
försvarskriget mot Ryssland.

Som en följd av dessa svenska planer och i vetskap om
att även andra nationer önskade bispringa oss,
upprättades i Torneå ”Byrån för de utländska frivilligas
mottagande”, för vars kommandoavdelning jag blev chef, för
att senare övertaga ledningen av hela byrån.

Ehuru av kända orsaker rekryteringen av den Svenska
Frivilligkåren (SFK) mötte allehanda svårigheter, blev
dock den svenska militära insatsen under vårt vinterkrig
1939—40, liksom ock den ekonomiska hjälpen, av sådan
omfattning att den saknar motstycke i historien. Utöver
vapen, ammunition, utrustning, ekonomisk och humanitär
hjälp, sände oss Sverige en frivilligkår på över 8,000 man.
Genom personlig kontakt med ledande personligheter,
såväl bland officerare som civila, erhöll jag en klar inblick
i denna frivilliga hjälp, som i så rikt mått gavs oss under
de tunga krigsmånaderna.

På grund av att det procentuellt överväldigande antalet
utländska frivilliga var från Sverige blev också Byrån för
de utländska frivilliga praktiskt taget från början en
avdelning av SFK:s stab; detta blev särskilt fallet, sedan
undertecknad av överbefälhavaren utnämnts till
sambands-officer vid kåren.

SFK, till vilken även de norska frivilliga anslöto sig,
stod beträffande vapen och utrustning i särklass. Härav
drog vår egen armé den största fördel, då SFK frikostigt
till sämre lottade truppavdelningar i Nord-Finland
avstod betydande förråd.

Den goda anda och fasta disciplin som rådde på
Frivilligkårens olika förläggningsplatser, är värd allt erkännande.
Om förseelser inträffade, vilket var ytterst sällsynt,
behövde icke våra egna myndigheter ingripa, utan de
skyldige befordrades genom kårens försorg till straff och
skildes obönhörligen från SFK.

Såväl undertecknad, som sambandsofficeren för
under-hållsärenden, major Åkerblom, kommo i allt intimare
samarbete med kårens ledande officerare. Natten till den
23 februari avreste stabschefen, överste Ehrensvärd,
kapten Murray och undertecknad till Märkäjärvi-fronten,
för att träffa närmare överenskommelser för de finska
truppernas avlösning. På vägen mellan
Kemijärvi—Märkäjärvi anslöt sig till oss chefen för Grupp I, överstel.
Dyrssen, som senare ljöt hjältedöden i kampen för vårt
lands frihet. Dagen förflöt under intensivt
organisationsarbete, ackompanjerat av de molotovska fåglarnas musik.
Följande natt var jag i tillfälle att åse Grupp I:s ankomst
till Märkäjärvi, vilken skedde under fruktansvärd köld
men med en imponerande precision. Här fanns ingenting
som klickade.

I Rovaniemi, där general Linders stab var förlagd,
upptogs tiden till en början av organisationsarbete för att
reglera förhållandena mellan de under överste Willamos
befäl stående finska trupperna och SFK, samt samarbetet
med de civila myndigheterna. Det är i detta sammanhang
ett nöje att konstatera det goda samarbete som förefanns
mellan general Linder, de finska truppernas chef, överste
Willamo, och de under landshövding Hillilä sorterande
civila myndigheterna.

Ehuru SFK:s förluster under den egentliga
stridsverk-samheten inskränkte sig till 33 döda och ett 60-tal sårade
samt över 130 frostskadade gjorde kåren en betydande
insats icke minst genom sina framgångsrika
rekognosceringar, såväl av flyget som av lanttrupperna.

Stabsarbetet blev mycket lidande av de ständiga
flyglarmen och bombardemangen. De svenska frivilliga visade
härvid det allra största lugn och deltogo med berömvärd
djärvhet i oskadliggörandet och släckandet av
brandbomber o. s. v.

Så kom då 13 mars, den mörka dagen, vilken inom kåren
utlöste den djupaste sorg och bitterhet. Häråt kunde dock
intet göras, och SFK:s avveckling begynte, påskyndad av
händelserna i Norge.

SFK:s insats blev ju icke den som de frivilliga hade
hoppats, men för oss finska officerare, som hade tillfälle
att på nära håll följa deras brinnande önskan att med
livet som insats försvara Finlands frihet och för evigt
knyta banden mellan Finland och Sverige, blev
krigsmånaderna tillsammans med Svenska Frivilligkåren en
upplevelse som aldrig skall glömmas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:15:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osterled/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free