Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Finlands sak
P) e fyra händerna sammanknutna till gemensamt skydd
och stöd var den symbol, under vilken de frivilliga
samlades och stredo för Finlands och därmed även för
Nordens frihet. Många bland dem och deras likasinnade
voro och äro säkerligen alltjämt övertygade om att det
främst är tvenne av dessa händer, som måste hålla ihop,
om något av begreppet Norden skall kunna överleva
världskrisen.
Det all-nordiska samarbetet led skeppsbrott under de
hårda stormarna i vintras och i våras. Ej ens inom Svenska
frivilligkårens blygsamma ram kunde det realiseras. Väl
verkade inom kåren både svenskar, norrmän och finnar,
men de danskar som skyndade till Finland, måste lämnas
utanför, då de icke omedelbart kunde insättas till strid
under nordfinska vinterförhållanden. Därtill kom att den
frivilliga kraftinsatsen blev alltför svag för att spela någon
avgörande roll. Ännu betänkligare för Nordens
gemensamma sak, särskilt med hänsyn till framtiden, var att
hotet från öster endast i Sverige väckte en djupgående
rörelse inom hela nationen och att endast vår regering
och vårt folk gav Finland materiellt stöd av verkligt värde.
Men ligger icke häri, liksom i händelseutvecklingen i övrigt,
en fingervisning för framtiden ?
Finland är nu stympat trots en hjältemodig kamp.
Sveriges militärpolitiska läge har genom Moskva freden
väsentligen försämrats — tänk på Hangö, Ålands
avrustning och tillkomsten av Sallabanan! Norden står
splittrat mer än någonsin, en följd av försummelser under
årtionden. Bankett-nordismens bristande vilja och förmåga
ifråga om det väsentliga står nu klar för envar.
Bitterhet och resignation taga mångenstädes överhand. Var
tanken på hela Nordens sammanhållning blott en chimär?
Var parollen ”Finlands sak är vår” blott ett slagord utan
reell innebörd?
Varken händelserna från statschefsmötet i Stockholm
före anfallet mot Finland till Danmarks och Norges
härtagning eller läget nu inbjuder till någon optimistisk
utläggning av tesen om ett politiskt helt enat Norden. Det
räcker med att konstatera, att kulturell samhörighet och
likriktad demokratisk statsuppfattning icke varit krafter
nog för att åstadkomma politisk gemenskap. De geogra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
