Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Torneå
Det är svårt, att på några korta rader famna vidden av
den verksamhet, som undan för undan kom depån vid
Svenska Frivilligkåren till del. Endast antydningar härom
kunna göras ... några glimtar, valda här och där på måfå,
kan måhända skänka den utomstående en aning om de
ärenden, som vid depån avhandlades och avgjordes under
de dagar och nätter, Finlands öde utformades vid fronten
och annorstädes.
Det torde vara lämpligt att vid behandlingen dela upp
verksamheten vid depån i tre avdelningar. Först och främst
gällde det att skapa en verklig organisation för frikårens
förseende med vapen, ammunition, livsmedel, drivmedel
och en mångfald andra krigsförnödenheter samt sist men
icke minst viktigt — fältdugliga soldater. Det gällde att
inmönstra och fördela de frivilliga, att nyskapa förband,
till vilka inte ens stommen fanns, det gällde att skapa
transportmedel och transportorgan för förnödenheternas
framforslande, det gällde att trygga verksamheten vid
depån mot fientliga bombanfall och andra företag, det
gällde att förhindra fientliga spioneriförsök och
under-mineringsarbete från sabotörer och slutligen att forma
verksamheten i ledningens anda och i enlighet med
kårstabens direktiv.
Sedan organisationen väl blivit arbetsduglig och
arbets-effektiv, gällde det att oberoende av alla störningar förse
fältförbanden med samtliga de förnödenheter, en soldat
behöver för att kunna slåss. Men inte nog med det — en
civiliserad människa måste också förses med medel att
kunna trivas de stunder, som hon inte slåss. Trivsamheten
i krig spelar större roll än krigaren från 1880-talet ens
kunde ana. Kampen mot fienden är svår, kampen mot
köld, frostskador, sjukdomar, kringsmygande rykten,
känslan av underlägsenhet, hemlängtan m. m. är icke
mindre svår — ja, mången anser denna kamp vara ännu
svårare än kampen mot fienden själv.
Den tredje arten av verksamhet inträder, när kriget väl
är slut och avvecklingen tar vid. Då börjar
redovisningarnas tid, förhör över förkomna persedlar,
tillrättaskaf-fande av bortkomna avdelningar, vapen, ammunition m. m.
allt, som en modern bokföringsprofessor frossar i — och
ingen kan tro, hur viktig bokföringen i ett modernt krig
är! Och hur stränga revisorerna kunna vara, när kriget
väl är över!
Den första februari efterträddes överstelöjtnant Ekström
som depåchef av major Hakon Rodhe, varjämte
undertecknad inträdde som stabschef den 12/2.
Här kan icke vara meningen att giva ett statistiskt
sammandrag av verksamheten vid depån, hur tacksamt
detta än skulle vara. Jag inskränker mig till de tidigare
annonserade glimtarna.
I spetsen för de första frivilliga anlände till Torneå den trogne
Fin-landskämpen, hjälten från kriget 1918, överste Martin Ekström. Han
blev sedan chef för Grupp III.
General Iinder och överstelöjtnant Ehrensvärd i kårstaben lutade
över kartorna
Från Sverige kommo de präktiga Kölstabarackerna som sedan gjorde
så god tjänst vid frontförläggningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
