Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Även sprängnings av ryska minor vid Märkäjärvi gav
Frivilligkårens ingenjörtrupper en hel del spännande arbete.
P ör att leda en modern operativ enhet kräves en säkert
fungerande signaltjänst. Signalorganens organisation och
materielutrustning måste härvid anpassas efter de taktiska
krav, som kunna komma att ställas på förbandet.
Vid Frivilligkårens uppsättande utgick man ifrån att
den med största sannolikhet skulle komma att operera
i ödemarksterräng med glest vägnät. Ur signalsynpunkt
innebar detta att endast ett glest permanent telefonnät
kunde påräknas. Då avstånden inom kåren måste
beräknas bliva avsevärda, syntes det emellertid nödvändigt
att basera trådförbindelserna på det förefintliga
permanenta nätet. Det förhållandet att förbanden kunde
förutses komma att operera i huvudsak i anslutning till vägarna
talade också för att en dylik lösning vore möjlig. Det
permanenta nätets omfattning i detalj och kapacitet var
emellertid icke känd. Då därtill kommo kraven på
komplettering av de permanenta förbindelserna och
utbyggande av tillfälliga dylika till de lägre förbanden, måste
vissa linjebyggnadsenheter även ingå i organisationen.
Risken för avbrott på trådförbindelserna genom fiendens
inverkan — främst med flyg — var slutligen en faktor av
mera svårbedömbar natur, som måste tagas med i
beräkningen.
Trådorganen måste, såsom i varje signalorganisation,
kompletteras med radioorgan omfattande även stationer
med stor räckvidd.
Efter dessa grundläggande principer fastställdes kårens
signalorganisation att i stort omfatta ett motoriserat
signalkompani för kårstabens behov och tre anspända
signalplutoner för att betjäna var sin av kårens tre grupper.
Härutöver skulle varje kompani förfoga över en
radiopatrull och en för granatkastarnas eldledning avsedd
trådpatrull samt varje batteri över signalorgan, i huvudsak
enligt vanlig svensk organisation.
Materielanskaffningsfrågan löstes lätt beträffande tråd-
materielen men beredde desto större svårigheter i fråga
om radiomaterielen. Efter underhandling med åtskilliga
firmor kunde slutligen materiel i önskad omfattning
erhållas. Leveranserna blevo emellertid trots största
tillmötesgående från alla parters sida åtskilligt fördröjda.
Vid personalrekryteringen gällde det att spåra upp alla
frivilliga, som tidigare genomgått signalutbildning, för att
få dem placerade på rätt plats. Trådmanskapet kunde i
nödfall i viss utsträckning efterutbildas i Finland.
Nyutbildning av radiomanskap kunde emellertid på grund av
den korta till buds stående tiden icke komma i fråga. Då
tidigare utbildade radiosignalister till stor del måste
förutsättas behöva uppfriska sina kunskaper i telegrafering
och även göras förtrogna med den delvis nya materielen,
beslöts att anordna en kortare förberedande kurs för denna
personal. Denna påbörjades i december och genomgicks
efter hand av ett femtiotal signalister från hela landet.
Kårsignalkompaniets första kontingent avreste från
Stockholm i slutet av december, och sedan följde små
grupper med jämna mellanrum. Efter en välbehövlig tid
av förberedelser och träning i trakten av Torneå och Kemi
förflyttades kompaniets huvuddel den 19 februari till
trakten av Kemijärvi, och härmed började de egentliga
arbetsuppgifterna. Det låg i sakens natur, att en hel del
friktioner och svårigheter, som icke kunnat förutses, till
en början skulle göra sig gällande. Men med aldrig
svikande intresse och den fasta föresatsen att göra sitt bästa
gingo signalisterna till sitt verk.
Organisationen visade sig i stort sett lämplig. Sedan
kårstaben delats i en ryhmä- och en stridsgruppsstab med
150 km inbördes avstånd, uppstod emellertid krav på en
utökning av såväl personal som materiel. Denna utökning
hade vid fredsslutet endast i ringa omfattning kunnat
äga rum.
För ryhmä-stabens förbindelser till högkvarteret och till
Genom de svenska motorplogarnas trägna arbete voro vägarna i ett
bättre skick än till och med under fredstid*
Signaltjänsten
Plogplutonerna ute vid Märkäjärvi höllo vägarna klara. Ofta kommo
på plutonernas lott även befästningsarbeten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
