- Project Runeberg -  I österled : En bokfilm om svenska frivilligkåren /
78

(1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenskt stål

Skyttekompaniema voro försedda med dylika 13 mm. pansarvärns
-gevär. Smeknamnet var ”elefantbössor”.

T^\et tyngre pansarvärn, som ingick i Svenska
Frivillig–L^kåren, utgjordes av två pansarvärnsplutoner med 3 7 mm
pjäser, sammansatta och utrustade för självständigt
uppträdande. Plutonerna lydde direkt under kårchefen. Vid
olika tillfällen underställdes de emellertid någon av
grupperna. Sålunda var 1. pvpluton under striderna vid
Märkäjärvi underställd I. grupp.

För att underlätta organisation, utrustning och
utbildning sammanfördes pvmanskapet under den första tiden
till ett kompani. Detta förlädes till att börja med i Kemi
men förflyttades redan efter ett par dagar till Karihaara,
där en del av skyddskårhuset disponerades för förläggning.
Vid denna tid, det var 9 januari, bestod kompaniet av
två officerare, tre furirer (översergeanter) och ett
trettiotal man. Manskapet var ej pvutbildat, varför det gällde,
att på kort tid skapa ett fältdugligt förband, som när
som helst kunde rycka ut. Denna tid anslogs av tf
kårchefen till sex dagar. Vi hade ju hört talas om, hur
finnarna endast efter ett par dagars utbildning skickats till
fronten och där nedkämpat ett flertal stridsvagnar. Men
då kan också hända, att personalen ej är förtrogen med
hur pjäsen funktionerar.

Tack vare de frivilligas intresserade och intensiva arbete
lyckades det emellertid att utbilda den första pvtruppen
ganska bra, åtminstone om man skall döma av de skjut-

resultat, som uppnåddes den sjätte utbildningsdagen.
Denna skjutning utfördes med stridsammunition från
A jos (Ajossaari) söder Kemi mot mål, som bogserades
på isen.

Denna första pvtrupp behövde emellertid ej insättas
så snart utan fick utgöra stommen i det blivande
pvkom-paniet. Allteftersom dagarna gingo, anlände frivilliga, som
tilldelats kompaniet, och dessa sattes i utbildning. Endast
ett fåtal hade tidigare undergått pvutbildning.

I mitten av januari kommo de bilar, som voro avsedda
för pvförbanden. De utgjordes av fyra personbilar, tolv
specialinredda pvbilar, tio lastbilar och åtta motorcyklar,
därav två med sidvagn. Som synes en riklig tilldelning av
motorfordon, som senare visade sig vara till ovärderlig
nytta för såväl plutonerna som de förband, vi voro
underställda. Dessa bilar användes efter fredsslutet för
transport av evakuerade personer från deras tillfälliga
”förvisningsorter” tillbaka till hemtrakterna i Kemijärvi, Isokylä,
Joutsijärvenkylä med flera platser. Om hem skall man
kanske ej tala i detta sammanhang, ty de flesta voro mer
eller mindre förstörda.

Kompaniets styrka uppgick i mitten av februari till över
150 man. Då var förläggningen i skyddskårhuset för trång
och en del av personalen var förlagd i ”Kölstahus”, som
gillades mycket.

Under förläggningen i Karihaara bistodos vi på allt
sätt av personalen vid Karihaara sågverk. Det gällde
bl. a. att konstruera medar till pjäserna, och häri hade
vi god hjälp av de skickliga ingenjörerna vid sågverket.
Såväl direktörer, ingenjörer som övrig personal gjorde sitt
yttersta för att bispringa oss i detta och i andra avseenden.

16 februari kom så order, att 1. pvpluton kl. 18.00
skulle avgå till Kemijärvi för att där underställas
gruppen Dyrssen. Dessförinnan hade dock plutonen legat i
beredskap för att med kort varsel kunna rycka ut. Den
glädje, som marschordern utlöste bland personalen i 1.
pluton, kontrasterade skarpt mot besvikelsen hos
återstoden av kompaniet, som ännu ej skulle få rycka till
fronten.

Organisationen var nu följande:
plutonchef och ställföreträdande plutonchef;
stab, vari ingick stabsfurir, två personbilar och fyra
motorcyklar med förare;

fyra pvgrupper, vardera med en pjäs och två bilar;
en följegrupp, bestående av pionjärer och utrustade med
bl. a. två kulsprutegevär och en bil;

tross, bestående bl. a. av bilmekaniker, kommissarie,
kockar samt tre lastbilar (kok-, drivmedels- och
ammu-nitionsbil).

2. plut:s sammansättning var densamma, med den
skillnaden, att i den ingick endast tre pvgrupper.

Sidvagnsmaskinerna voro utrustade med ett
kulsprutegevär och med lavett för skjutning såväl i
marschriktningen som bakåt.

Då plutonen påföljande morgon nådde 1/2 mil söder
Kemijärvi, var vägen blockerad av ett bilkompani, som
urlastade slädar och annan materiel till två
skyttekom-panier. Under detta ofrivilliga uppehåll fingo vi dölja oss
så gott det gick vid sidan av vägen. Några minuter före

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:15:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osterled/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free