Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tulta! (Eld!) ljöd det finska- kommandoordet vid svenskarnas kanoner. 2:a batteriets 2:a pjäs i aktion.
Batteriet etablerade endast en observationsplats,
nämligen på höjden Hatajavaara, varifrån
observationsmöjlig-heterna voro utmärkta. Mitt framför oss på 2,5 km
avstånd var den av ryssarna starkt befästa höjden
Märkä-vaara belägen, på vilken vi bl. a. fastställde ett o-värn.
Vid några tillfällen tystnade det ryska artilleriet, då vi
besköto detta värn. Öster om höjden och dolda för insyn
stodo flertalet ryska batterier, vid slutet av kriget
omkring 10 st. Tyvärr stodo flygplan icke vid något tillfälle
till vårt förfogande, varför vi ej kunde leda elden med
observatör i luften. Endast vid ett tillfälle körde ett
fientligt batteri så långt fram, att vi kunde observera eld
däremot. Batteriet ifråga tystades på en kort stund med eld,
ledd av eldledningsofficeren, löjtnant Ekelund. Av de
övriga fientliga batterierna lyckades vi approximativt
lä-gesbestämma en del. Nattetid eller redan kort efter
solnedgången syntes ofta mynningsflammornas återsken
avteckna sig på molnen. Under samarbete med 1. batteriets
observatörer kunde vi härigenom bestämma läget av några
batteriplatser genom avskärning. En del andra
lägesbe-stämdes därigenom, att vi mätte bäringen till eldskenet
från observationsplatsen och bestämde avståndet genom
mätning av knalltiden.
Observationsplatsen var bemannad dygnet runt för
ständig övervakning av fiendeterrängen. Kikarplatserna
voro väl maskerade och gångar utgrävda bakifrån och
fram till desamma. Det förefaller, som om ryssarna ej
skulle upptäckt oss. Några gånger besköts visserligen
höjden med luftbrisader. Elden var dock ej begränsad till
vår observationsplats utan utbredd över hela höjden. Elden
låg f. ö. så högt, att den var helt utan verkan.
Efter någon tid inmättes terrängen; vi erhöllo
härigenom det geodetiska underlag, som erfordrades, för att
lägga icke observerad eld mot mål, vägskäl m. m., dolda
för insyn.
Batteriet fick aldrig tillfälle avgiva någon avvärjande •
eld eller anledning att utlösa sin förberedda spärr. Vi
sökte däremot i stället komma åt de fientliga batterierna,
besköto o-värn och andra befästningsanordningar, vägar
och förläggningsområden samt förberedde eld mot
områden, över vilka anfallsstötar planlades. Freden kom
emellertid för oss fullkomligt oväntat, och av det som
planlagts, kom mycket icke till utförande.
Infanteriet tryggade såväl batteriplatsen som
observationsplatsen mot att bliva utsatta för direkt anfall. Ryska
patruller gingo vid flera tillfällen fram till foten av
Hatajavaara, på vilken observationsplatsen var belägen, men
att forcera höjden medgav troligen icke deras
skid-utbildning.
Så småningom började fredsrykten cirkulera, men när
ryssarna på morgonen den 13/3 i sex timmar överöst oss
med eld från artilleri och flyg, trodde vi att påståendet,
att stilleståndet skulle inträda klockan 11.00 samma dag,
var gripet ur luften. Strax efter detta klockslag avstannade
dock stridsverksamheten.
Tiden närmast efter fredsslutet var för vårt
vidkommande vemodig. Vi tyckte alla, att vi fått vara med för
kort tid och att vi ej fått göra den insats, som vi hoppats
på. Första tiden fortsattes bevakningen, men dess
omfattning minskades efter hand. Rekognosceringar igångsattes
så småningom i förterrängen och, då vi funno den fri,
”avmarkerades målen”. Eldens läge studerades, ibland med
besvikelse, men i flera fall med tillfredsställelse.
Den 28/3 anträddes marschen tillbaka och den 30/3
voro vi åter i vår gamla förläggning i Paavola utanför
Kemijärvi. Krigsmateriellistor och rekvisitionskopior
kommo åter fram, och granskades. Sedan materielen översetts,
överlämnades den jämte hästarna till finnarna. Sedan de
sista formaliteterna fullgjorts, ilastade vi den 9/4 på
Torneå station och resan hem anträddes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
