- Project Runeberg -  Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland / Förra delen. A-L /
44

(1875-1877) Author: Anton Ridderstad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borg, egendom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44 Borg.

Borg.

annat ställe tydlig samt är, ehuru
utfallen, omkring 25 fot hög. Af
det egentliga slottet synes nu
endast en trädbevuxen kulle, omgifven
af en uppgrundad graf, utanför
hvilken det synes lemningar af en vall,
som nu är öfvervuxen. Detta slott
kallas Garpe Slott efter en
näskonung Asmund Garpe, som här skall
hafva bott. Hans namn har
dessutom blifvit bevaradt genom
namnet på en äng, som kallas
Asmunds-ängen, belägen 0,1 mil från ruinerna.
Från detta slott skall en kopparbro
fordom hafva ledt till Borg, hvilken
bro enligt folkets berättelse sjönk,
då Vestra Hargs kyrkoklockor
första gången ringde(!) Broocman
säger, "att af en stenbro, som varit
mellan slottet och gården Borg samt
sträckt sig 200 famnar i längden,
ses klarligen lemningar qvar uti
vattnet." På norra sidan synes ännu
tvenne rader pålar, hvilka
förmodligen äro återstoden af någon bro.

Om.Garpe slott berättas i orten
följande sägen: Det var i uråldriga
tider. Östgötarne hade dragit i
härnad till främmande land, såsom
sägen berättar, till Norge. En kämpe
god hade der en dag förirrat sig
samt gått vilse i Norges urskogar.
Af trötthet och ängslan att icke
återfinna sina kamrater var han nära
att duka under, då han, kommen
till en bergshåla, plötsligen ser
framför sig en vördnadsbjudande gubbe
med snöhvita lockar, och hvars
snöhvita helskägg i rika vågor böljade
utför bröstet.

— Länge sedan var det, började
den gamle utan förberedelse, jag
skådade en son af egen fosterbygd.
Hel sad vare du derför 1

Derefter började gubben berätta
om sin ungdom, samt huru han
lefvat och bott i Östergötland. På en
holme i Kilarpsjön hade han byggt
sig en borg, hvarifrån han likväl
efter kort tid för alltid måst flykta.
Vid den hastigt företagna affarden
från sitt hem, hade han emellertid

glömt sin trogne hund, hvilken på
så vis blifvit ensam innestängd i
borgen. Bad så den gamle, att
kämpen vid sin återkomst från Norge
skulle besöka detta slott samt göra
hunden fri. Nyckeln till
borgportarne skulle han finna under en
anvisad trädrot vid stranden. Som
belöning för sitt besvär skulle han
erhålla en inför portarne stående
käpp, försedd med en kostlig
guldknapp.

— Men rör du något af alla de
dyrbarheter, du föröfrigt i slottet
finner, fortfor gubben, skola
inurarne störta tillsammans öfver dig, och
aldrig mer skall du skåda dagens
ljus.

Månader eller år gingo, och
kämpen befann sig ånyo i sin
fosterbygd. Det var icke utan med en
viss farhåga, han besökte den ensliga
borgen samt hemtade den røstiga
nyckeln från sitt gömställe.
Gnisslande rörde sig dörrarne på sina
gångjern, och med ett tjut och en
hastighet, så att det hven i luften,
rusade hunden ut genom dörren och
försvann.

Från hvarje vägg, från tak till
golf glänste lockande inom borgen
guld och ädla stenar. Det var en
oändlig rikedom ocH prakt.
Trogen sitt löfte, vågade han likväl icke
röra något, och med den utlofvade
käppen i sin hand rusade han
derifrån, rädd att icke kunna motstå
frestelsen. Slottsnyckeln lade han
enligt föreskrift på sin gamla plats.

Ryktet om alla dessa inom
slottets murar dolda skatter spred sig
emellertid snart i orten. På den
tiden bodde på Borg en gammal fru,
vida omkring känd för sin girighet.
Begäret att ega dessa rikedomar
blef, en gång hos henne väckt, större
för hvar dag. Slutligen kunde hon
icke längre motstå frestelsen. Visst
var rädslan att ensam besöka det
gamla slottet stor hos henne, men
girigheten tog öfverhand, och en
dag beslöt hon sig för att på det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:30:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/osterlex/1/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free