Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bråvalla hed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bråvalla hed.
Bråvalla hed. 67
parne. Ubbe nedhögg då kämpen
Agnar. Derpå fattade han svärdet
med begge händerna och röjde sig
en bred väg tvärtigenom Kung Rings
krigshär, varande nu blodig allt
upp till axlarne. Bakom Rings
krigshär voro Telemarksboarne frän
Norge uppställda. Deras förnämsta
idrott var att skjuta med båge, så
att den öfrige hären tyckte sig hafva
liten hjelp af dem, derför hade de
fått den bakersta platsen. När de
nu sågo Ubbe komma midt igenom
hären mot sig, sade de sinsemellan:
"Nu skall det rönas, att vi äfven äro
tappre män och icke så ringa, som
de andra akta oss fore; och vi låta
denna vara skottmål en stund för våra
pilar." Hadder, Hörde och Hroallder
ibland dem voro så goda skyttar,
att de skjöto igenom Ubbe med
tjugufyra pilar. Dock felades honom ej
frimodighet, utan försvarade han sig
tappert, allt tills han föll död ned.
Han hade då förut nedlagt sex
kämpar och sexton andra män, samt
dessutom illa sårat elfva andra kämpar.
Sköldmön Veborg gick nu fram
mot svenskarne och fållde kämpen
Sote. Derpå mötte hon Starkotter,
och slogos de; men hon var så vig
och skicklig att föra vapen, att hon
gaf Starkotter ett hugg, hvarmed
hon lösskar köttet på kindbenet och
hakan. I detsamma kom Torkil
djerfve dertill, och nedhögg henne;
men Starkotter stoppade skägget i
munnen och bet deri, qvarhållande
sålunda det lösa köttet, och var han
nu blefven mägta vred. Han bröt
häftigt in i danska krigshären och
nedhögg kämparne Hake, Ella,
Borgar och Hjorter efter hvarandra.
Derpå rusar han mot sköldmön
Ur-sina, som bar kon. Haralds banér.
Hon sade då: "visst är det
dödsraseriet, som kommit på dig, och
lärer nu din dödsstund vara för
handen." — "Först skall du fälla
konungens baner" sade Starkotter, och
dermed högg han venstra handen
af henne. I detsamma angrep käm-
pen Brae honom, men Starkotter
fällde både honom och kämparne
Grepe den gamle och Håte, men
han fick också sjelf många och
stora sår. När nu Harald märkte
det myckna manfallet bland sitt
folk, ställde han sig på knä i
vagnen, emedan han ej förmådde stå
på annat sätt, och tog ett kort
svärd i hvardera handen. Derpå
lät han köra vagnen midt ibland
fienderna, huggande och stickande
på båda sidor om sig, och fällde
på detta sätt många män, och
tycktes han vara mycket manlig samt
göra stora bragder efter sin höga
ålder. Slutligen slog hans egen
fält-öfverste Brune honom med en klubba
på hjelmen så, att hufvudet
rein-nade och konungen störtade död
utur vagnen. När konung Ring såg
vagnen tom, förstod han, att
Harald vore slagen. Han lät derför
blåsa till stillestånd, och erböd
danska krigshären frid och skonsmål,
som den ock antog. Andra
morgonen lät konung Ring noga
ransaka på valplatsen efter Haralds lik.
Först mot middagen fanns det
under en stor hög af döda. Ring lät
upptaga, tvätta och hederligen sköta
det efter gammal sed och lägga det
i konung Haralds vagn. Derpå
uppkastades en ganska stor hög.
Sedan spändes den häst, som
dragit Harald under striden, för
vagnen och drogs så konungaliket in
i högen. Der slagtades hästen och
konung Ring lät bära dit in sin
egen sadel och gaf den åt sin frände
konung Harald, bedjande honom
med den rida och gästa Odén i
Walhall. Derpå lät han göra ett
stort gästabud och graföl. Innan
det slutades, bad han alla kämpar
och förnämliga män, som der voro
att med gåfvor och prydnader hedra
konung Harald. Då inkastades dit
många dyrbara ting, stora armringar
och goda vapen. Derpå blef högen
noggrant tillsluten och förvarad."
Så slutades denna strid, den rykt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
