Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrestads socken - Herrmanshult, gård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 Herrestads socken.
Herrmanshult.
mot slutet af 1100-taIet uppbyggdes
af Linköpingsbiskopen Kol.
Källaren är hvälfd af kalkhällar med
murar och dörrposter af kalksten, de
förra öfver 4 fot tjocka. Dörren
är af ek. Längden af källaren är
21,5, bredden 20 och höjden 11,5 fot.
Densamme underhålles numera väl.
Biskop Kol skall äfven vid nämde
tid hafva byggt den öfver Mölnaån,
vid sockengränsen belägna, så
kallade Kolsbro. Denna bro, som fanns
till på 1840-talet, då den byggdes om
af gråsten och utan hvalf, var af
huggen täljsten med 4 hvalfbågar.
Bron, som vid rifningen var ett
minnesmärke af byggnadskonst från
emellan 6 à 700 år, säges då ännu
kunna hafva stått i mansåldrar.
Om den gamla brons tillkomst går
följande sägen:*) En dräng var af
sin husbonde — en prest —
utskickad (livart?) att hemta en
svartkonstbok med varning att ej läsa
deri. På återvägen öfverträdde han
dock förbudet och slog upp boken,
då plötsligt mycket folk samlade sig
omkring honom, begärande arbete
af honom. För att slippa uppehålla
sig och med ens befria sig ifrån detta
påhäng, fann han på det råd att låta
dem skaffa fram sten för att
uppföra bron, mot löfte om betalning,
bestående af en tunna ärter. Vid
dennas fördelning bland arbetarne
kom på hvars och ens lott endast
en enda ärta, undantagandes en
arbetare, som blef alldeles utan. Af
den orsaken ville också, den sten,
som denna hade lagt i bron aldrig
ligga stilla på sitt ställe, huru ofta
man än försökte att flytta stenen
tillbaka. — Af allmogen hör man
bron ofta benämnas "korsbron". Man
finner, att angående denna Kolsbro
ungefär samma sägen existerar som
om Westgöta "store rör" i
Odens-åker.
Socknens kyrkoböcker förvara
bland annat minnet af pesten från
början af december 1710 till den
8 juli 1711, som bortryckte 39
personer; af ett svårt yrväder den 18
mars (d. s. k. onda fredagen) 1768,
och af en boskapssmitta, mjeltbrand,
åren 1819 och 1820.
Postadress: Wadstena.
Herrmanshult i Skärkinds s:n af
Skärkinds h:d. Redan vid
beskrifningen af Halleby egendom
omnäm-des, att det är ovisst, hvarest den
gamla kungsgården Skärkind varit
belägen. Troligt är dock, att den
varit belägen härstädes. Sydvest
om gården finnes en hög kulle
benämd Saxbacken, hvilken i flere
af-seendden synes ganska lämplig för
en forntida borg. Traditionen
förlägger äfven slottet hit. Dessutom
finnas här tydliga lemningar efter
byggnader, bland hvilka den största,
som synes hafva varit omkring 90
fot lång och 30 fot bred, i ena
ändan haft en källare, hvarest
åtminstone ännu på 1850-talet funnos tre
till fyra hvarf stenar, hopfogade med
murbruk. I en annan grundval fann
man 1827 tydliga märken efter
eldstäder.
År 1350 egdes Herrmanshult af
Knut Folckasonn (se vidare
Halleby). År 1601 meddelades fasta å
en del af byn, som Ragvald köpt.
Från 1647 har åtminstone en del af
Herrmanshult tillhört grefliga ätten
Oxenstjerna. Den hade lydt. under
Norsholm. För närvarande tillhör
en del från år 1872 inspektören J.
Schambertz, hvilken köpt
densamme af fabrikören i Linköping Jon
Asklund.
Från urminnes tider och till en
del ända till år 1849 har gården
innehafts af en bondeslägt, hvilken
sjelf anser sig härstamma från den
mägtiga folkungaätten. Denna
fol-kungaslägt skall, sedan Birger Jarl
och Magnus Ladulås afdagatagit
många af folkungarne och slagit
under sig största delen af deras egen-
Uppteeknad af fornforskaren C. A. Nordenskjöld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
