Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holaveden, skog - Holma, frälsesäteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holaveden.
Holma.
229
Herr Erik Niperts rörde sig då som
en man
Dem både hugga och stinga han
Så gjorde ock de svenske flera
Att Dänerhop minskades dess mera.
Striden var snart afgjord.
Danskarne måste taga till flykten.
"Somme hade sex pilar i sig och somme
tre." Riddare, svenner och en del
af konung Kristians råd blefvo
tillfångatagna. På slagfältet lågo
tvåhundra danska krigare dödade.
De tyska svuro om Gottes död,
Wi wären nicht in solcher nöd.
Efter denna strid, och sedan
blodsot utbrutit bland danskar och
tyskar, drogo de sig tillbaka till
Danmark. — Munkarne hafva öfver
denna strid skrifvit följande rim
Complures ad (många vid) Holaved
De Dacis (af danskarne) föllo döda ned,
Dat finem rixæ (gör slut på tvisten)
Dacis (for danskarne) den svenske på-
lyxe.
Ar 1511 var här åter nära deran
att komma till strid. Prins Kristian
af Danmark hade fallit in i Sverige.
Men han kom dock icke längre än
till Jönköping. Vid Holaveden hade
de raske östgötarne emellertid
beredt sig att taga emot honom.
Öfver Holaveden fara, det var hans akt,
Hen östgötar höllo der starka vakt,
Fast månde han den tid östgötarne höta
Ostgötar månde honom der möta.
Då utgingo alla, som värn kunde göra;
När kung Kristian fick det höra,
För östgöta vrede då räddes han nog,
Full snart han åter till Danmark drog.
Under Dackefejden blefvo de
upproriske slagne härstädes af
konungens fogde Olof Bror.
Ar 1567 hade de Danske under
Daniel Rantzow och Frans
Broeken-husen ryckt in i Sverige. Efter att
ha uppbrändt Jönköping, fortsatte
de oförskräckt sin färd åt
Östergötland. Per Kristersson (Sjöblad),
hans son Ulf och Nils Persson
(Silfversparre) angrepo då vid Vestra
Holaveden de danskes eftertrupper,
förströdde dem och borttogo en stor
del af deras tross, men detta hin-
drade likväl icke Rantzow att
fortsätta sitt tåg in i Östergötland.
Hogenschild Bjelke och grefve Per,
som blifvit utnämde till svenska
härens fältherrar, läto då fälla stora
förhuggningar vid Holaveden för att
hindra Rantzow på återtåget från
Östergötland. Rantzow befann sig
nu i ganska svår belägenhet, och
utan tvifvel hade det gått honom
ganska illa, om icke konung Erik
kallat allt krigsfolket från
Östergötland upp till Södermanland.
Rantzow tog genast tillfället i akt och
tågade genom Östra Holaweden, der
han ett helt dygn var sysselsatt med
att tränga sig igenom en
förhuggning. En del af hären tågade öfver
den hastigt tillfrusna sjön Sommen.
Hogenschild Bjelke och Sten Banér
gjorde allt för att under återtåget
skada fienden, men de blefvo sjelfva
tillfångatagna. Den 14 februari 1568
stod Rantzow åter inom skånska
gränsen, glad öfver att endast hafva
förlorat hälften af sitt folk.
Vid Holaveden, der en förr i tiden
mycket befaren väg går fram,
tillsattes af konung Gustaf I en
uppsyningsman för att öfvervaka, att
resande, som icke färdades i
konungens ärender, icke skulle få tvinga
bönderna i trakten att af dem
erhålla fri skjuts, något som vid denna
tid var mycket vanligt ej blott af
hofmän samt deras svenner och
tjenare utan till och med äfven af
köpstadsmän.
Holma, frälsesäteri i Torpa socken
af Ydre härad, som 1683 egdes af
ryttmästaren Knut Drake och efter
hans död år 1703 af hans enka
Rebecka Grubbe, hvilken innehade
egendomen ännu 1725. Da de icke
hade några lifsarfvingar öfvergick
den sedermera genom testamente till
hans systerdotter Kristina Maria
Örnflykt och hennes man,
öfverstelöjtnanten Fredrik Wilhelm von Golts
(† 1744), hvarefter Holma ärfdes af
deras dotter Hedvig Rebecka, som
var gift med majoren Erik Leonhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
