- Project Runeberg -  Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland / Förra delen. A-L /
246

(1875-1877) Author: Anton Ridderstad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hycklinge socken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246 Häradshammars socken.

sedd med målningar ur bibliska
historien. Altartaflan var från
katolska tiden samt framställde "Frälsaren
på korset, som konung David håller
framför sig och ses 2 krönta bilder
samt evangelisternas bilder å sidorna
ställde."

Kyrkan är belägen vid en vik af
Åsunden. Afståndet från densamma
är till Wimmerby 3,5 och till
Linköping 7,5 mil. — Generalvisitation
försiggick senast 1872.
Kyrkokassan uppgick 1874 till omkring 1,256
och skolkassan till 888 kronor.

Af fornlemningar märkes här
invid landsvägen i en åker å Herna
egor en 7 fot hög bautasten utan
inskrift. — Å Kils egor omnämnas
lemningar af en skans. Vid Österby
finnes en plats, kallad Jättemoen,
som säges hafva varit griftplats. —
Å Hults egor utmed häradsvägen
till Odensvi och Westervik växer
en fura, hvilken ursprungligen
uppväxt från hvar sin rot, men som
växt tillsammans, ehuru stammen
sedermera ett stycke ofvanför roten
delar sig i tvenne, som återigen
förenas i en, delar sig åter i två
och förenas i en samt slutar med
en vacker krona. Vid detta träd,
som bär namnet "brudtallen", har
ända till för några tiotal af år
sedan af folket utöfvats hvarjehanda
vidskepelse. Nära härintill är den
så kallade Botolfs brink belägen.
Sägen förmäler, att tvenne brudhof
här skall hafva mötts, hvarvid de
såsom ärebetygelser för hvarandra
å ömse sidor aflossat skott. Den
ena brudens häst skall då i rädslan
hafva afkastat henne, hvarvid hon
i fallet skadat sig så illa mot en
sten, att hon deraf aflidit. På detta
ställe underhölls åtminstone ännu i
början af detta århundrade en så
kallad offerkast, uppförd af ris och
grenar. /

En annan sägen om samma
händelse omtalas på följande sätt: I
forna tider fanns i Hycklinge
socken en ansedd odalman, hvars fagra

Häradshammars socken.

dotter lofvat en ung krigare sin
tro. De ungas kärlek blef snart
störd, derigenom att fästmannen
kallades ut i krig. Vid afskedet följde
den unga bruden sin brudgum å
väg, och just vid det ställe, der
nyssnämda fura står, förnyade de
sina trohetslöften. Den bortdragande
satte i fråga möjligheten, att hon
skulle glömma honom för någon
annan rikare och bättre. I sin ifver
att bedyra honom sin trogna,
osvikliga kärlek utropade hon då: "om
jag sviker dig, vill jag aldrig mer
komma med lifvet utför backen,
som går här utföre." Tröstad af hennes
trohjertade blick och varma
försäkran om trohet, slet sig brudgummen
ur sin gråtande bruds armar och
ilade bort.

Den sörjande flickan stod qvar
på kullens topp, för att så länge
som möjligt se den älskade. Inom
sig gjorde hon ännu ett trohetslöfte
och vände med tunga steg emot
hemmet.

År och dagar gingo. Fred var
redan afslutad, men ungmöns
brudgum kom ej tillbaka. Alla
spaningar, som gjordes om honom bland
de återvände krigarne, voro
förgäfves. Ingen hade sett honom falla
i sista drabbningen, men ej heller
hade man sett honom bland de
lefvande återvända. Alla gåfvo
honom dock det vitsord, att han varit
en tapper och oförskräckt krigare.

Sorg och klagan hjelpte icke, och
den unga tärnan ansåg nu sin
älskling som död. Innan året förgått,
stod hon — dertill öfvertalad af
föräldrarne — äfven redo att träda
i äktenskap med en rik odalbonde.
Blek och tankfull satt den vackra
bruden på sin gångare och hörde
ej det glada sorlet af sin brudskara,
som red till kyrkan. Då de kommo
till det ställe, der hon gifvit sin
förste fästman ett så högtidligt löfte,
ihågkom hon detta. En rysning
genombäfvade henne. Hennes häst,
kännande sig ej längre tyglad, snäf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:30:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/osterlex/1/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free