- Project Runeberg -  Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland / Förra delen. A-L /
352

(1875-1877) Author: Anton Ridderstad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linköping, stapelstad - Historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Linköping.

Linköpi ng. 352

voro ense att med Herr Sten värja
Sveriges inbyggare.

Ar 1520 var här äter oroligt.
Linköpings stifts forne utvalde biskop
Hemming Gad, hade på gamla dagar
blifvit danskt sinnad och slutit sig till
konung Kristian. Han hade nu kommit
hit för att försöka förmå Linköpings
innevånare att hylla nämde konung.
Då östgötarne fingo kännedom
härom stormade de till Linköping och
belägrade under anförande af Sven
Höök och Peder Smed
biskopsgården. Den åttioårige Gad
lyckades dock undkomma, likväl
endast för att inom årets slut blifva
halshuggen af Kristians bödlar. På
så sätt fick den en gång så aktade
fosterlandsvännen böta för sitt affall
och föll ett offer för egen trolöshet.
Sven och Peder blefvo sedermera af
Kristian lefvande uppskurna i
Wadstena. Samma år hade staden äfven
besök af konung Kristian sjelf, som
då tillbringade juldagarne hos
biskop Hans Brask.
Linköpingsbo-arne sluppo dock undan med
förskräckelsen, och endast några af
konungens egne tjenare blefvo här
hängda. — Från Linköping var det vidare
som konung Gustaf I, sedan han
vunnit Sveriges mäktigaste biskop
Hans Brask på sin sida, utfärdade
kallelsen till den märkliga
riksdagen i Wadstena, der han blef väld
till riksföreståndare. Sedan Gustaf
blifvit konung hölls här äfven flera
riksdagar. Den första år 1537 för
ordnandet af flera rikets såväl yttre
som inre angelägenheter. Konungen
infann sig då här med en stor
krigshär, med hvilken han höll vapensyn
och mönstring. Adeln fick uppgifva
sina förläningar och arfvegods
äfvensom rättigheterna dertill, samt
sina räntor och uppbörder;
rusttjen-sten beramades till 100 marks
ränta; bevillning bestämdes; krigsgärd
till en flottas utrustande
beviljades, och smålandsbönderna
belades med böter för sitt upproriska
uppträdande. Nästa riksdag hölls i

juli 1542 för att med kraft kunna
kufva de inre oroligheter, hvilka
under namn af Dackefejden
isynnerhet hemsökte Småland och
Östergötland. Sista ^riksdagen konung
Gustaf hade här var i juni 1544,
vid hvilken isynnerhet arbetades på
krigsmaktens ordnande, och
grunden lades till den armé, som konung
Karl XI sedermera genom
indelningsverket fullkomnade. Ar 1567
härjade danskarne under Rantzows
befäl öfver allt i Östergötland.
Linköping skall då äfven blifvit lagd
i aska. Obekant är likväl,
huruvida detta föranledts af danskarne.
Man har nemligen trott sig hafva
anledning förmoda, att den blifvit
antänd af borgrarne sjelfva,
antingen af rädsla eller tillföljd af
befallning från konung Erik XIV,
hvilken på så vis ville förekomma,
att danskarne här skulle taga
vinterqvarter. Med anledning af denna
brand beviljade konung Johan år
1571 tolf års skattefrihet för dem,
som ville bygga stenhus af -tre
våningar eller åtminstone
"ständel-verkshus" utantill beslagna med
murbruk. — Under slutet af 16:de
och början af 17:de århundradet
timade här en af de märkligare
händelser, vår historia har att uppvisa.
Det var det lika bedröfliga som
inflytelserika Stångebro, slag och den
derpå följande riksdagen härstädes
samt Linköpings blodbad. Slaget
vid Stångebro stod den 25
september 1598.

Sedan konung Sigismund år 1594
blifvit krönt till Sveriges konung
begaf han sig till Polen, från
hvilket land han ämnade styra Sverige.
Att detta härstädes väckte allmänt
missnöje" är klart. Slutligen
erkändes äfven Sigismunds farbroder,
hertig Karl, af rådet såsom
riksföreståndare, och konung Sigismund blef
uppmanad att återvända till Sverige,
såvida han önskade att vidare styra
riket. Sigismund kom äfven, men i
sitt följe hade han en polsk krigs-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:30:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/osterlex/1/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free