Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linköping, stapelstad - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Linköping.
des från Polen och Litauen till
Lifland och derifrån till Sverige. De
af pesten då aflidne begrafdes strax
utanför Hundebergstullen, till
venster om vägen till Berg.
Härförutom hafva i en senare tid koleran
härjat härstädes åren 1834 och 1866.
Sistnämda år bildades en fond till
understöd åt sådana barn, som
genom kolerans härjningar blifva
värnlösa.
Förutom redan omtalade
eldsvådor har staden afbrunnit eller till
större del skadats af eldsvåda vid
följande tillfällen: på 1150-t.aIet,
1422, då den antändes af åskan,
1490, d. 5 april och 18 maj 1546,
då stora Stångebro uppbrann, ehuru
den sedermera reparerades samt
1596. Natten emellan den 29 och
30 januari 1700 uppkom åter en
eldsvåda, som inom få timmar lade
större delen af staden i aska.
Elden började i tullnären Anders
Lénströms gård vid stora torget,
derigenom att en dräng under ett
utbrott af vrede kastade ett
brinnande ljus i en foderlada.
Missdådaren blef härför dömd till
döden men afled i fängelset.
Liksom andra under medeltiden
betydande platser hade äfven
Linköping sina kloster. Redan år
1215 omtalas en fräter Johannes
såsom Custos claustri Lincop.
Endast minnet af nedanämda äro
öfverlemnade åt vår tid:
Fransiskaner- eller
Gråbrödra-klostret, grundlagdt år 1278 af
konung Magnus Ladulås, hvilken
äfven till klostrets underhåll skänkte
många gårdar och lägenheter.
Genom gåfvor och testamenten
tillökades klostrets egodelar dessutom
alltjemt. Bland de mera
framstående testamentgifvarne märkas
hertigarne Erik och Waldemar,
hvilka år 1318 hit donerade 20 mark.
Till namnet känner man endastnågra
få af detta klosters munkar. Ar
1397 omtalas Johannes Gardianus
och Petrus Lector, och år 1403
Linköpi ng. 362
var Everhardus Gardianus här. I
ett bref, dat. Linköping 1446,
omtalas, att Petrus Magnus, fratrum
minorum custos, intagit Nikolaus
fräter och hans hustru Elena i
delaktighet af alla Fransiskanerbröders
och S:t Klara systrars goda
gerningar och böner. Detta kloster
var beläget norr om domkyrkan,
der biskopsgården nu är. Ett till
uthus användt stenhus finnes ännu
qvar från denna tid. Föröfrigt
har man om detta kloster sig
endast bekant, att det lidit skada af
eldsvåda åren 1416 och 1422. Efter
reduktionen stod det länge öde och
lemnades till förfall, till dess det
afbrann vid den stora eldsvådan
1546, hvarefter tomten med sina
förfallna murar af konung Johan
III anslogs till biskopsgård, då de
gamla klosterhusen efter hand be’
täcktes med brädtak och användes
till uthus.
Bernhardiner eller
Cisternienser-klostret. Om detta kloster har man
sig endast bekant, att k. Johan III
i detsamma inrättat ett hospital.
Till följd häraf samt af några till
senare tider qvarvarande
byggnader, har man kännedom om, att
klostret varit, der Hospitalskyrkan nu
är belägen. I en förteckning öfver
Östergötlands kloster upprättad år
1515 af biskop Brask finnes i
Linköping likväl endast
Fransiskaner-klostret omnämdt.
Helgeandshuset var icke
egentligen något kloster utan endast
her-berge för resande munkar.
Liksom dylika andra inrättningar vid
denna tid hade äfven detta sitt
särskilda kapell och gudstjenst samt
åtnjöt klosters vanliga förmoner.
Detta kapell säges hafva varit
beläget vid torget midt emot
nuvarande Stora Hotellet. De öfriga till
Helgeandshuset hörande byggnader
hafva legat söder eller sydvest vid
torget, och har man antagit, att de
ännu i gården N:o 5 S:t Kors
qvarter befintliga stenhus hafva tillhört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
