Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Risinge socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Risinge socken.
kring midten af 1700-talet kulor,
hvilka enl. nyssnämde förf. voro "af
lagliga rofvors storlek med
jernlän-kar uti, sådana som i forna tider
blifvit fästade vid skaft att slå med".
Att denna byggnad vid Ängsnäs
blifvit förstörd i uråldriga tider
bevisas deraf, att omkring 1760 växte
i källaren en ek, som var 12 fot i
omkrets. — Nära intill stranden af
Glan i Kolstads hage omnämnes en
"altarsten". I Dofvern, nära östra
stranden af Fingspongs sund, är en
sten, som kallas bärnstenen, såsom
det berättas derför att tvenne barn
här skola drunknat eller, såsom
folktron vetat att förmäla, derför att
man här "sett gråtande barn eller
englar". I Kärrgatan vid Börsjö
och i Garpehagen vid Gammalstorp
förmenas strider hafva försiggått.
I en gammal kyrkbok läses enligt
Broocman följande: År 1782 den 4
dec. föddes hit till verlden af en
moder 3 söner och 2 döttrar: det
första kl. 9 om morgonen, som i
dopet kallades Saloneja, det andra
om natten derefter och kallades Lars,
det tredje en timma derefter och
kallades Anders; en timma derefter
ett flickebarn, som för qvinfolkens
häpenhet skull icke bekom dop, och
sist det femte, som i dopet kallades
Peter. Förenämda 4 barn, som
efter döpelsen lefvat en liten stund,
lades med det femte uti en kista
och begrofvos här i kyrkogården d.
10 dec. Fadren var
hammarsmeden vid Börsjö Anders Andersson
och modren hustru Maria
Eriksdotter, som blifvit gift år 1727, och är
modren efter förenämnda
barnafödande vorden kvrktagen d. 21 jan. 1733.
Dessutom omtalar samma
kyrkbok en man, född 1682, som begynt
att tala först vid 3 års ålder. Vid
7 års ålder tvättade hans styfmoder
honom med lut i hufvudet,
hvarefter han strax förlorat talförmågan,
i hvilket tillstånd han förblef till
sitt 71 år eller 1753, på han
plötsligen återfick sitt mål.
Risinge socken. 141
Från senare tider förtjenar
följande oväder, som öfvergick Risinge
och Östra Eneby socknar d. 25 juli
1877, att omnämnas. Vid pass kl.
half 2 e. lät åskan ganska starkt
höra sig i trakterna nordvest om
sjön Glan. Ett häftigt och stridt
regn började falla och fortfor tills
kl. 4 e. m., då luften lättade upp,
så att man antog, att ovädret för
den dagen var öfverståndet.
Omkring kl. 8 på aftonen syntes
emellertid på horisonten i sydvest
uppstiga ett kolsvart moln. Detsamma
nalkades från Yånga-sidan med
hastighet under åska och intensiva
blixtar öfver Glan till
Risinge-landet, der detsamma omkr. kl. 9 e.
m. började urladda sitt elektriska
förråd i ett häpnadsväckande oväder,
hvars like ingen i mannaminne
skådat. Otaliga och hvarandra med
förvånande hastighet korsande
blixtar förvandlade den mörka aftonen
till den allra ljusaste dag. Åskan
dånade med fruktansvärd kraft. Eu
orkanlik storm rasade samtidigt fram
öfver fälten, och täta hagel föllo.
Sceneriet var synnerligen gripande
och praktfullt, men injagade hos
befolkningen den största förskräckelse.
Omkring kl. 10 förbyttes haglen i
regn, som i strida strömmar fortfor
att falla till omkring kl. 11,
hvarefter åskan så småningom bortdog
med molnet, som gick i riktning
mot nord nordost, hvarifrån blixtar
fortfarande tills långt fram på
natten upplyste himlahvalfvet som ett
eldhaf. Några menniskor eller
kreatur skadades icke af blixten, men
haglen, som uppgifvits vara af ända
till ett hönsäggs storlek, hårda som
sten samt mycket skarpkantade,
åstadkommo deremot stor skada,
synnerligast på sädesgrödan, som mestadels
till 3/,:deIar och på flera ställen till
och med helt och hållet liksom
bortsopades från marken, som derefter
med mer eller mindre lång stubb
lemnade vittnesbörd om det
öfver-gångna ovädrets ofantliga kraft, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
