- Project Runeberg -  Historiskt, geografiskt och statistiskt lexikon öfver Östergötland / Senare delen. M-Ö /
340

(1875-1877) Author: Anton Ridderstad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wadstena, stapelstad - Kyrkor och kloster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340 Wadstena.

Wadstena.

synnerligt hägn. Genom bref af d.
6 okt. 1544 lemnade han de nunnor,
som så önskade, tillstånd att utgå
ur klostret till giftermål, tjenst eller
slägt, men medgaf derjemte, att
klostret fortfarande skulle få emottaga
nya nunnor samt i mån af behof
tillsätta nya abedissor och konfessorer.
År 1545 nedbrötos en del
klosterhus såväl i Skeninge som Wadstena
för att användas till Wadstena slotts
uppförande. Nunneklostrets hus
blefvo dock orubbade, och år 1555
erhöll konventet tillstånd att fritt få
mala på Motala qvarnar. Erik XIV
utfärdade ett skyddsbref för
nunnorna d. 13 maj 1568, och ännu större
bevågenhet visades dem af k. Johan
III, hvilken åter tillerkände klostret
dess gamla inkomster. Så anslogos
bl. a. år 1570 åt abedissan 42 t:r
5 flerd. kronotionde, och år 1578
tillerkändes klostret alla klostergods
i Aska h:d, bestående af 55 hemman,
5 utjordar och 22 hemman i
skog-bofjerding med all årlig ränta. Ar
1580 hitgaf konungen 12 t:r sill
årligen från Elfsborg, år 1581 ett större
parti spanmål och 1582 en årlig
inkomst af 300 marker örtug, 14 läster
spanmål, 60 oxar, 142 får, 288 höns,
2540 ägg, 13 t:r salt, 12 t. smör,
3^/j skepp, humle m. m. Men
konungen tänkte öfver på klostrets
byggnader och d. 14 aug. 1586 afgick
hans befallning om slagen koppar
till klostrets täckning. År 1590
lemnades ytterligare en gåfva af smör
och spanmål. I sällskap med påflige
legaten Antonius Possevinus besökte
han derjemte år 1577 klostret, vid
hvilket tillfälle sju nya systrar
invigdes, hvilken akt af brist på
katolsk prest ej förut kunnat försiggå.
Konung Sigismund tog äfvenledes
klostret i sitt beskydd, och år 1594
stadfästades den året förut valde
abedissan Katarina Olofsdotter i sitt
embete. Sedan vid Söderköpings
riksdag år 1595 Upsala mötes beslut
blifvit förnyadt, upphäfdes helt och
hållet denna sista länk emellan Sve-

rige och katolska läran eller såsom
Possevinus kallade klostret "denna
blomstrande och tillslutna örtagård
midt i kätteriets vildskog". Efter
riksdagens slut begaf sig hertig Karl
åtföljd af rådet och erkebiskopen till
Wadstena för att begrafva sin
aflidne broder hertig Magnus. Efter
denna högtidlighet började räfsten
med klostret. Klostersystrarne hade
redan förut blifvit varnade och
derför afsändt sina dyrbarheter till
grefve Erik Brahe på Wisingsborg. S.
Birgittas, S. Katarinas och S. Ingrids
med fleras ben hade de upptagit ur
sina skrin och undangömt i klostret.
Hertigen lofvade dem att få
qvar-blifva i klostret, om de antoge den
luterska läran, men abedissan
svarade, att de "fasthellre voro beredda
att utstå hvilka svårigheter som helst
än att öfvergifva sin tro".
Erkebiskopen förebrådde dem, att de kort
förut, då de skulle åhöra
evangeliska predikningar, tillstoppat sina
öron med vax. Äfven biskopen i
Linköping och kyrkoherden i
Wadstena tilltalade dem skarpt. Icke
heller ville systrarne på hertigens
tillsägelse uppgifva, hvarest klostrets
skatter befunno sig. Af hertigens
hotelser förmåddes dock abedissan
slutligen bekänna, att en del blifvit
fördt till Wisingsborg och att en
del blifvit undandoldt i klostret.
Klostret fick då endast behålla de
dyrbara relikskrinen. Allt öfrigt
bortskänktes och förskingrades.
Åtskilligt, som var nedgräfdt i jorden,
hittades ej, och man har i senare
tider på ett ställe funnit icke
mindre än tolf skålar af silfver. Herr
Krister Horn sökte öfver allt med
en slagruta de fördolda skatterna
och lät till och med på ett och
annat ställe nedrifva murarne, men
förgäfves. Klostrets utmärkta bibliotek
sköflades äfven, och till sist
tvingades nunnorna att lemna klostret.
Abedissan — som i sitt embete var
den sjuttonde i ordningen — fördes
jemte fyra de äldsta nunnorna till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:56:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/osterlex/2/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free