Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 1. Dröm och verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
den lame smeden, vars konstfärdighet smider de vingar,
genom vilka han kan fly ut ur sitt fängelse.
Går konflikten mera på djupet, har själen ingen
annan utväg än att bygga sig ett förblivande hem i den
drömda inre världen. Religionen är den stora eviga
drömmen om det osynligas värld, den värld där tillvarons
bittra gåtor lösas och allt lidande förklaras och försonas.
Verklighetsflykt är alltid tecknet på inre ohälsa, en
värkande punkt som måste aktas, ett sår som icke får
vidröras. Ett sjukt eller sårat djur har endast en tanke:
komma undan, gömma sig, krypa in i den mörkaste vrå,
den otillgängligaste håla som finns. Religionen är alltid
i någon mån verklighetsflykt, en protest mot livet självt.
Munkens cell och eremitens håla, den heliga lamans
stenkammare, där han inmurad väntar på sin sista dag, är,
vad den också ofta kallats på de frommas språk, en grav,
det sista trånga vilorum, där livets plågade fångar
äntligen komma till ro.
Men frånsett sådana ytterlighetsfall är religionens
verklighetsflykt på samma gång ett slags försoning med livet.
Man kan ju icke förneka, att religionen verkligen hjälper
vissa människor att härda ut under tillvarons börda.
»Barn av jorden och den stjärnströdda himlen, bunden vid
livets hjul men hemfäst därovan bland de saliga gudar»,
heter det i den orfiska religionens hemlandssång
århundraden före vår tideräknings början. Och den kristne
sjunger: Mitt hem är ej på jorden, nej, ovan skyn det är.
Men i denna hemlängtan är den fromme nöjd och tar
icke själv frivilligt det steg, som kunde föra honom till
hans rätta hem. Det religiösa självmordet, som ofta
uppträder just i den naturliga livskänslans religioner, är i
den pessimistiska fromheten sällsynt och uttryckligen
förbjudet. Livet får icke kastas bort. Det har betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
