Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 2. Fuga mortis — flykten för döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Fuga mortis — flykten för döden.
»Döden är filosofiens inspirerande genius», skriver
Schopenhauer. »Funnes icke döden, skulle ingen möda
sig med filosofi.» Vår första allvarliga fråga efter det
osynligas verklighet vaknade inför döden. Men dödens
uppenbarelseform i vår själ är fruktan.
En invecklad och dunkel fråga denna om människans
fruktan för döden. Jag tänker icke på den instinktiva
skräck, som allt levande visar vid plötslig livsfara. Masken
vrider sig i våldsam kramp, det dödsskrämda djuret
spänner sina krafter, förmår utföra vad som annars icke
ligger inom det möjligas område. Den stumme får ljud,
den trögaste snabbhet, då det gäller att undfly den mest
fruktade av alla förföljare. Men denna fruktan är icke
reflekterad och känner i verkligheten icke sitt föremål.
Människan kan reagera som djuret vid plötslig livsfara.
Men hon känner en fruktan för döden av helt annan art.
Hon erfar den redan då den obevekliga fienden befinner
sig på långt avstånd, hon känner den ofta just då hon
skenbart befinner sig som mest i trygghet. Den jagar
upp åldringen ur hans vila och kastar sin slagskugga över
barnaårens lycka.
I »Arsenjevs ungdom» berättar Bunin om en gosse,
vilken »hörde till den kategori av människor, som leva hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
