Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 2. Fuga mortis — flykten för döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
väsens djup visar knappast sinne för problemets allvar.
Samvetet vill tydligen icke i sista hand förgöra liv
utan bevara det. Liksom den fysiska smärtan biologiskt
sett är ett av naturens viktigaste skyddsmedel, så står
också självanklagelsens smärta, samvetskvalens svidande
slag, djupast sett i livsuppehållelsens tjänst. Det har sina
risker att betrakta såväl samvetet som dödsfruktan
uteslutande i dess sjukliga yttringar.
Man får icke glömma att det finns såväl ett normalt
samvete som en normal dödsfruktan. Den senare
uppträder icke som en outhärdlig skräck, en uppjagad
sjuklig ångest. Men den följer livets melodi som en mörk
underton, även i blommande lycka för den med sig en
stämning av höst, av förgängelsens vemod. Denna
stämning är ingalunda framskapad av de högre
civilisationernas kulturtrötthet och livsleda. Den möter även hos
ofördärvade unga nationer och får ofta gripande uttryck just
i folkdikt och folksaga.
Den biologiska förklaringen av dödsfruktans gåta gör
tydligen icke tillfyllest. Naturens intresse är att bevara
den unga, livskraftiga, framtidsdugliga individen. Den
som spelat ut sin roll och givit släktet, vad han är
skyldig, kunde hon kasta bort som värdelöst, onyttigt avfall.
Vore dödsfruktan ett uttryck för detta biologiska intresse,
så fungerar den tydligen på ett upprörande ofullkomligt
sätt. Den unge, vars liv har ett så högt värde, riskerar
det ofta med gudomligt lättsinne, egensinnigt, trotsigt,
utan annat begripligt motiv än önskan att bravera döden.
Den gamle håller i stället ofta med krampaktig girighet
fast vid sitt vissna, innehållslösa, glädjefattiga liv och
kämpar för att bevara det så ängsligt, som om hela
tillvarons mening låg i att han får fortsätta att räkna mål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
