Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 2. Fuga mortis — flykten för döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
förintandet av vår individuella personlighet, då är
dödsfruktan en upprörande meningslöshet i vår tillvaro. En
varning att bruka vårt enda korta liv, som själv stjäl
kraften och lyckan ur våra flyende dagar, är en
välmening, som vi ha anledning att betacka oss för. Hur
uträknat grym och ond vore icke den kosmiska vilja, som utan
begriplig anledning givit oss en sådan extra plåga till allt
annat, som livet oundvikligen för med sig. Stackars
dödliga, skapade för samma yttersta mål som djuren men
nekade deras lyckliga ovetenhet! Det är med en riktig
känsla av vad logisk och moralisk konsekvens fordrar
som bekännarna av döden-förintelsen göra gällande, att
med deras uppfattning dödsfruktan såsom ogrundad och
meningslös också kommer att fullständigt försvinna. Ett
alldeles riktigt krav. Skada blott att mänskligheten, som
sedan Epikurus dagar haft tillfälle att begrunda denna
sanning icke vill låta rätta sig.
Fruktan för döden lever kvar. Den har tydligen något
att säga oss, som vi ännu icke lärt på det rätta sättet
eller aldrig lära i denna tillvaro. Vad har den att säga
oss? Den mänskliga tankens grubbel över världens gåta,
kampen för klarhet om livets mål och mening sedan
årtusenden, är väl djupast sett endast ett försök att besvara
denna fråga. Det kommer därvid på ett ut, om filosofiens
mål beecknas som commentatio mortis, begrundande
av-döden som hos Plato, eller contemptus mortis, förakt för
döden, som hos den stoiske vise.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
