Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 3. Mellan hopp och förtvivlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
Mellan liopp och förtvivlan.
Döden ställer oss inför frågan om det osynligas
verklighet. Den ger också ett första svar på frågan. Ovisshet
och oklarhet präglar vår hållning på avstånd. Vid det
direkta mötet med döden kan den stundom vända sig i en
egendomlig, ogripbar och oöversättlig, men i sitt slag klar
och ofrånkomlig visshet.
Det hör till de erfarenheter, som man icke gärna
pris-ger. Den som upplevat den stund, då liv och död mötas,
då någon av dem som stått oss nära gått över gränsen,
han vet att det icke blott är en smärtans stund, men
också ett av livets heligaste ögonblick, en högtid lik ingen
annan som vi uppleva här på jorden. Då de flämtande
andedragen, till vilkas växlande takt vi lyssnat i timmar
av ångestfylld spänning, upphöra, och en tystnad utan
namn, utan jämförelse sänker sig över rummet, då talar i
tystnaden en röst, och vi förnimma en visshet, som bäst
av allt kan jämföras med klarheten från en öppnad
himmel. Vi känna, att det osynligas värld ändå icke ligger i
ett så overkligt fjärran som vår klentro ofta menar. En
mor hade mist sitt lilla barn. Hon skildrar sin erfarenhet:
»Det blev så underligt stilla för oss. Det underligaste var,
alt vi måste tacka Gud.» Tacksägelsen gäller en ojämför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
