Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 3. Mellan hopp och förtvivlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
har en gång i animismens, själatrons tidsålder varit lika
självfallen som förnekelsen är i våra dagar.
Förefaller icke satsen ofrånkomligt riktig? Får icke
livets stil och form i vår egen tid sin egendomliga nya
prägel just av denna odödlighetstrons fortsatta regression.
I »Graven under triumfbågen» lyssnar sextioåringen
förströdd till sonens berättelser om krigets fasor och
övermänskliga påfrestningar och bryter till sist av: »Det finns
blott en verklig olycka, den att bli gammal.» Kan man
mera öppenhjärtigt blotta den hopplöshet, som den
moderna människan känner inför döden. Vi ha ingen annan
tillgång, intet annat att hoppas på än detta enda liv. Då
det glider oss ur händerna, då dagarna börja bli skumma
och livets rosor mista sin doft, då äger man — ingenting.
Så förstår man vår tids flykt för ålderdomen, dess
strävan att till varje pris vara ung: i intressen,
uppträdande, klädsel och utseende, denna absolut hopplösa
kamp, som endast kan ha en påföljd: den att göra den
artificiellt ungdomlige ohjälpligt löjlig i den verkliga
ungdomens ögon. Vid sextio års ålder ser man i vår tid ut
som en tjugoåring. Men en tjugoåring i Hades, underligt
maläten, uppstoppad och preparerad. Då man talar om
kampen mellan två generationer och om ungdomens
uppror, bör man icke blott slå ned på de ungas pietetslöshet,
trots och bristande insikt om egen begränsning utan även
erinra sig, att den äldre generationen själv i gärning och
exempel avklätt åldern allt värde, all egen betydelse och
heder. Den kan skylla sig själv. Att skämmas för sin
ålder och söka maskera den som ett lyte är dålig politik
för den, som ändå kräver ålderns inflytande och
auktoritet. Ingen konst synes ha blivit så svår som den att åldras
med värdighet. Måste det icke bero på att tillvarons hori-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
