Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 3. Mellan hopp och förtvivlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
sont krympt ihop, att man icke har någon annan utsikt
än detta enda liv?
Jag skall icke våga något försök att förklara samtidens
underliga rädsla för ålderdomen. Den har väl också
vackrare sidor och är kanske ursprungligen menad
snarare som ett steg till nytt samförstånd än som en skärpt
konkurrens med den unga generationen. Däremot vill
jag bestämt påstå, att den utvecklingshistoriska doktrin,
som betraktar odödlighetstron som tidstypisk för vårt
släktes romantiska ungdomsålder, är falsk. Tro och
tvivel inför dödens gåta karaktäriserar icke två tidsskeden,
ett förr och ett nu. Det är fastmer människans hållning
inför döden, så långt vi kunna följa henne i historien.
Det har aldrig funnits, kan aldrig ha funnits en tid, då
människor endast trott, förbehållslöst, orubbligt. Det
framgår redan av arten och beskaffenheten av de
föreställningar människan bildat sig om livet efter döden och
om det osynligas värld överhuvudtaget.
Den tidigare forskningen har med otrolig brist på
psykologisk urskiljningsförmåga påstått, att den primitiva
människan icke skulle ha förstått att skilja det
övernaturliga från det naturliga, trosföreställningar, myter och
sagor från den reala erfarbara världen, och att andarnas
land följaktligen varit för henne en verklighet i samma
påtagliga mening som den jord hon själv trampade.
Antagandet är fullkomligt orimligt. En trosövertygelse,
om än så fast och orubblig, är ej detsamma som vetande.
Indianen må tro hur visst som helst, att det goda landet i
väster, de sälla jaktmarkerna, rymmer en rikedom på
villebråd, som överträffar en jägares djärvaste drömmar.
Han handlar ändå icke som om denna hans tro vore
verklighet, gör ingen min av att företaga resan till det
andra landet utan nöjer sig med de jordiska jaktmar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
