Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 3. Mellan hopp och förtvivlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvivel, som är gammalt som människans väsen och
årsbarn med tron själv, för en tid vunnit ett skenbart
övertag över tron. Kanske är det nya endast, att
samhälls-viljan nu av skilda orsaker finner det opportunt att låta
tvivlet öppet komma till tals. Ty det är säkert riktigast
att tala om tvivel och icke om förnekelse. Flertalet — om
det nu i dessa frågor har den minsta mening att räkna
rösterna — saknar väl nu som alltid mod att säga: jag
vet, utan nöjer sig med: jag tror icke. Endast den, som
delar den gängse övertron, att det andliga läget inom
vår västerländska kulturvärld måste vara all framtids
mått och norm, osviklig riktlinje för kommande
millen-niers utveckling, har anledning att böja sig för
majoritetens maktspråk. För tusentals år sedan kunde lokayatas
i Indien och sofisterna i Grekland fritt bespotta
odödlighetstron. Århundraden, senare betydde dylik frihet i
västerlandet en förbrytelse, som skulle ha straffats med livets
förlust. Vet någon, om icke än en gång den tid kan
komma, då den som tvivlar får viska sina tankar i en
främlings öra som Rasmussens eskimå? Allt sådant
betyder mindre. Meningar och moder växla i vår värld.
Men vår inställning till den-sista stora frågan föiblir
alltjämt densamma: tro eller tvivel, tro och tvivel, tro
genom tvivel.
En präst kom en gång till doktor Martin Luther och
sökte hjälp för sin själ. Han kunde icke längre vara
präst, han kunde icke längre predika. Ty han kunde
icke tro på det eviga livet. Icke med sådan visshet som
aposteln Paulus, som längtade att bryta upp och vara
med Kristus. Till hans häpnad svarade Luther: »Icke
heller jag kan tro så fast, som jag kan predika och skriva
om det eviga livet. Icke heller tror jag så, som andra
mena att jag tror.» Förefaller det oss överraskande, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
