Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 3. Mellan hopp och förtvivlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
just denna öppenhjärtiga bekännelse från en så väldig
trons stridsman blev ett bättre stöd för den stackars
prästens vacklande tro än alla teologiska argument?
Vore icke mången gång en dylik hänsynslös ärlighet
den bästa hjälp vi kunde ge varandra i den svåraste av
livets frågor? I våra uttalanden om döden är dessvärre
mycket, kanske det allra mesta, enbart deklamation, sken,
fasad. Vi vilja icke låta andra märka, vi våga icke
tillstå för vårt eget oroliga hjärta hur klen, hur oviss och
bävande den tro är som vi påstå oss äga. Därför går
mången ibland oss i en känsla av hopplös ensamhet. Han
tror sig vara den ende tvivlaren bland idel lyckliga och
starka i tron, han känner sig förtappad, färdig att ge
allt förlorat.
Vi behövde mera uppriktighet. Vi ha ingen anledning
att leka maskerad med varandra, vi veta hur vi ha det
ställt. Tro och tvivel, det är vår naturliga människas
hållning inför döden. Vi tro — och kunna aldrig riktigt
upphöra att tro på livet, vår personlighets liv, härefter.
Men vår tro slår sina bryggor över mörka djup av tvivel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
