- Project Runeberg -  Det osynligas värld /
53

(1934) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 4. Strålarnas bro

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

hos sydaustralierna. Senast efter en vecka sänder den
döde ett åskregn för att utplåna sina fotspår på jorden.
En liten flicka berättade för mrs Parker, att hon alltid
blev så ängslig, då hon såg åskmoln, ty hon trodde, att
en död människa hade sänt dem.

Vi se alltså, att i de mest ursprungliga kulturer vi
känna har de dödas land ingalunda varit ett trist och
skumt underjordiskt rike. Landet ligger i himlen, det är
ett gott land, där allt är bättre än på jorden. Det har en
klar solär orientering. Solen är det vänliga väsen, som
med sitt strålrep drar själarna upp till sig eller bygger
den breda strålbro, på vilken de kunna vandra. Som vita
moln segla själarna över himlen, i åska och regn göra de
sig påminta för de levande. Givetvis trodde man
samtidigt, att den döde fanns i och vid graven. Den döde
finns överhuvud taget överallt där den döda kroppen
vilar, emedan de två icke skiljas åt. Men trots detta och
trots att åtskilliga av de stammar vi här omnämnt
begrava sina döda i jorden, finna vi högst sällan spår av
något underjordiskt dödsrike.

Det kan synas överraskande att redan på kulturens
ursprungsstadier möta en så högt utvecklad föreställning
om livet efter döden. Den astrala inriktningen i den
primitiva dödstron har sin grund i en särskild upplevelse,
som vi blott med svårighet kunna fatta i dess egenart.
Det som för oss är den alldagligaste verklighet, dagars
och nätters eviga flykt, tidsurets slag, som vi knappast
märka, det har en gång i svunna tider upplevts som ett
ständigt äventyr, ett alltid lika nytt under. Att dagen
grydde, att den mörka natthimlen, som krupit som en
tung slöja över jorden, lyftes mot höjden, att världen
blev synlig, morgonfrisk och nyskapad, då solen började
sin lysande färd över himlen, det är undret. Därom för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osynligas/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free