- Project Runeberg -  Det osynligas värld /
56

(1934) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 4. Strålarnas bro

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

se eller höra eller uppleva något mer. Det vore en tillvaro
hemskare än död och förintelse.

Och dock — horisonten är icke stängd. Vi leva ju
redan nu i Universum, i det Oändliga. Och är icke detta
Oändliga till sitt innersta väsen en intelligens, ett
medvetande? Vi höra alltså redan här oändligheten till, vi
kunna aldrig komma utanför den, vårt öde är
oupplösligt förbundet med dess öde. Är den evig, så äro vi eviga,
»Dess ande är vår ande, dess mål vårt mål. Vi bära inom
oss alla dess hemligheter. Det finns ingenting i oss som
undgår detta medvetande, ingenting däri som icke tillhör
oss.» Det är icke nödvändigt, att vårt personliga
medvetande går förlorat, då det uppgår i det Oändliga. Förlora
vi någonting av oss själva, så måste det vara en förlust,
som icke gör oss fattigare.

Jag erkänner, att jag är fullkomligt ur stånd att förstå,
hur man på detta sätt skulle kunna undgå de
invändningar, som rests mot tanken på det personliga
medvetandets fortbestånd. Hur skulle mitt medvetande kunna
»befinna sig» i ett annat och dock fortsätta att vara
mitt? Den mystiska delaktigheten i den universella
intelligensen äger ju också oförminskat rum även under sömn
och medvetslöshet, då mitt personliga jag är totalt borta.
Icke heller förstår jag vad den omständigheten, att vi
möjligen fortleva som något slags minnesbilder i det
eviga, kosmiska medvetandet kan ha att göra med vårt
hopp om liv efter döden. Det Oändligas minnesbilder
kunna lika litet vara identiska med tingen själva som
mitt minne av en bortgången vän är en död människa.
Men jag förstår, hur denna mystiska participation i det
Oändligas liv, som ju för övrigt sammanfaller med den
religiösa trons tankar om själens eviga liv i Gud, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osynligas/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free