Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 5. Livet ur döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
på den nyplöjda åkern och sedan begrava dem på fältet.
Lhota Nagas i Indien överföllo och dödade främmande
vandrare, vilkas kroppar styckades och nedgrävdes i
åkrarna. I Melanesien liksom i Afrika var det vanligt att
den döde husfadern begrovs i sin plantering. Så blevo de
döda fäderna åkerns behärskare och skyddsandar.
Nu förstå vi, varför de gamla bondegudarna voro gudar
som dö, men icke uppstå. Just som den döde, den med
rituell dödsklagan begråtne, i jorden nedmyllade, är det
som han kan utöva sitt välsignelsebringande inflytande.
Hans personliga uppståndelse är alls icke önskvärd. Det
är som säd han skall komma igen. Uitotoindianerna
sjöngo i sina heliga sånger om Nainuema, urfadern:
»Vår fader dog, fastän ordet om döden ännu icke hade
kommit i världen. Frukterna äro hans själ. Hela den
tid, då det icke finnes några frukter, äro de hos vår fader
i underjorden. Våra planteringars själ går till fadern, som
bor under jorden.» Fadren, som dog innan ordet om
döden kommit i världen, är den förste döde. Från sin
underjordiska boning sänder han frukterna som
indianerna skörda. Men frukerna är egentligen han själv som
kommer igen. Han är frukternas själ.
Men de döda äro icke blott beskyddare av gröda och
frukt på åkern och i trädgården. Allt växande liv har sitt
ursprung i jordens sköte, fädrenas andar äro också på
ett hemlighetsfullt sätt verksamma i den för den
primitiva människan obegripliga process, som heter avlelse och
födelse. I den vackra sagan om Amor och Psyche —
liksom i Sankt Göranslegenden och liknande berättelser —
är den unga, oskyldiga jungfrun, som offras åt odjuret
eller draken, klädd som brud. I Apuleius saga om Psyche
talar oraklet till prinsessans fader: »Sätt flickan på en
brant klippa prydd i den skrud, som hör till dödens brud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
