Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det osynligas värld - 5. Livet ur döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Den goda tant Leonard sitter i sin stol och halvsover,
men hennes undermedvetande ler med from skälmskhet.
Tänk, whisky och cigarrer!
Julius Magnusens faders ande, som mera synes ha varit
— om ett vanvördigt uttryck tillåtes mig — en
amatörande, ganska obevandrad i den spiritualistiska litteraturen,
förklarar kategoriskt, att man ingenting kan berätta om
livet på andra sidan, ty människorna kunna icke fatta det.
Allt vad han kan säga är, att de döda leva i en skog, en
härlig skog i solsken, bland blommor och fågelsång. I
och för sig en oändligt rörande tanke: för köpenhamnaren
är saligheten en sommardag i den själländska bokskogen,
den efterlängtade sommarsöndagen på landet förklarad i
evighetsperspektiv.
Jag vet väl, att många både klart tänkande och varmt
kännande människor omfattat spiritismen som en verklig
ny uppenbarelse. Jag vet det, och ett sådant förhållande
verkar djupt beklämmande. Hur är det möjligt, att
tänkande människor kunna ge sig tillfreds med slika
barnsligheter, då det ändå rör en fråga av så fruktansvärt
allvar? Äro vi verkligen innerst inne sådana barn, då det
gäller våra käraste, omistligaste önskningar? Är ingen
saga så naiv, att den icke skulle kunna fattas som renaste
verklighet av vår hungrande tro?
Men animismen är redan i det primitiva samhället icke
blott en praktisk experimentell metod att träda i
förbindelse med de mäktiga döda. Den lyfter vingen till flykt
mot spekulationens rymd, den blir en filosofi, ett
tankesystem, slutet och följdriktigt, med en inre motståndskraft,
som trotsat årtusendens kritik.
Den animistiska filosofien når sin fulländning — hos
Plato — i en rad glänsande förnuftsbevis för själens
odödlighet. Själen är en. Dess enhet och oupplöslighet äro ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
