Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Världsreligionernas kamp - 2. Islam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
etikettsfrågorna till religionen. Vad hos oss den, som
känner sig osäker, kan inhämta i Saxons handbok i
umgängeskonst och levnadsvett eller hos Bell i Allt för Alla,
det får han lära i sin religiösa lag, och det betraktar han
icke som någon olycka. Han anser det fastmer för en
stor förmån att ha en religion, som visar honom till rätta
i livets alla förhållanden, och anser oss mycket vanlottade,
som icke ha något bestämt att rätta oss efter.
För det andra gäller det om den ojämförligt största
delen av alla dessa föreskrifter, att de snarare äro att
betrakta som goda råd än som befallningar. Den som
rättar sitt liv efter dem, är from, den som lämnar dem åt
sitt värde, behöver därför icke känna sig förtappad. Det
finns visserligen ett antal bud, som varje rättrogen
ovillkorligen måste hålla. Ilan måste bedja fem gånger om
dagen, fasta i ramadan och hålla de sedliga buden:
barmhärtighet, ärlighet, kyskhet. Tyvärr räknar ju ingen
religion, muhammedanismen lika litet som
kristendomen, idel vita får bland sina bekännare, och jämfört
med idealet ter sig alltid verkligheten mindre
uppbygglig. En muhammedan, som vet sig ha brutit även mot
de stora och ofrånkomliga buden, behöver emellertid
därför icke vara hemfallen åt det fruktansvärda straff,
som koranens helvetesskildringar utmåla. Gud är icke
blott den stränge domaren, han är också överseende och
förlåtande. Han glädes åt en syndare som gör bättring.
Ja, han skattar ångern så högt, att han låter sin profet
förkunna: »Hade Adams efterkommande icke syndat, så
skulle Gud ha låtit dem dö ut och i deras ställe skapat
ett släkte, som bett om förlåtelse och fått förlåtelse.»
Och vore den rättrognes synd verkligen så stor, att
Allah icke skulle vilja förlåta honom, har han dock ännu
en sista utväg: profetens förbön. I den svåra stunden på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
