Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Världsreligionernas kamp - 2. Islam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
ton i denna fromhet. Själens rop efter barmhärtighet
stiger från ett sinne, som känner sin skuld inför Gud och
inför människor: »Visste ni om mig, vad jag själv vet,
så skulle ni strö stoft på mitt huvud.» Många fromma
tillbringa hela nätter gråtande av fruktan för domen.
Om andra heter det, att de svimmade av förskräckelse,
så ofta de sågo en kyrkogård eller ett liktåg eller en
brinnande eld. Tanken på döden och domen måste
alltid stå för själens öga: »Tänk varje morgon: denna dag
är min sista dag och varje afton: denna natt är min sista
natt.» — »Gårdagen är död, dagen ligger i själatåget,
morgondagen är icke född. Skynda därför att göra det
goda.»
All vår fromhet, alla goda verk räcka icke till
betalning av en enda av de otaliga synder vi begått: »Om vi
sörjde såsom en fader sörjer, som mistat sitt barn, om
vi stönade som en människa stönar, då dödsångesten
griper henne, om vi gåve vår egendom och våra barn för
att vinna Guds välbehag eller för att få förlåtelse för en
enda synd, så vore allt vad vi kunna giva ingenting mot
det vi begära.» Ty Gud nöjer sig ingalunda med att vi
fullgöra lagens bokstav. Han ser till hjärtats uppsåt. Han
dömer obönhörligt varje skymt av andligt högmod.
»Därför är det bättre att sova hela natten och vakna ödmjuk
och ångerfull än att vaka natten igenom i bön och börja
sin dag högmodig.» — »Den som verkligen känner Gud
fruktar att hans goda gärningar kunna bli skadligare för
honom än hans synder.» Den fromme måste alltså
framför allt vakta sig för att göra sina goda verk för att bli
sedd av människorna. Muhammed ibn al-Aslam brukade
gråta i sitt hem, så att hans grannar grepos av
medlidande, men då han gick ut, tvådde och sminkade han
sig. Han brukade säga: »Om jag kunde dölja mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
