Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Världsreligionernas kamp - 3. Indiens bhaktireligion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
svingat sig upp till samhällsidealet, den har blivit en
allt-behärskande organisation, som skapar rikedomar, lägger
under sig, förtrycker och föröder allt som kommer i dess
väg. Men själviskhetens makter, hat, snikenhet, fruktan,
misstänksamhet, tyranni, växa till sist till jättar, som
sönderslita varandra i titanisk kamp. Vidundret av stål och
ånga börjar braka och rämna, giftig gas och förtärande
eld springer ut ur dess innanmäte. I kanondundret
ljuder dess dödsrosslingar. Världskrigets ragnarök är domen
över den västerländska kulturen.
Den indiska har däremot enligt Tagore vuxit fritt i
naturens sköte. Den har aldrig förlorat det naturliga
sammanhanget med allt livs källflöde, och därför har den
icke glömt sanningen, att människans verkliga
överlägsenhet icke består i makten att äga och härska utan i
förmågan att erfara den djupa enheten med allt som är.
Alla verkliga framsteg nås genom att vi förena vår känsla
med den oändliga känsla, som strömmar genom det
varande.
Vad denna oändliga känsla, alltets Ande, Gud, är, kan
icke utsägas. Blott att han är kärlek, oändlig kärlek och
glädje. Hans uppenbarelseform, hans hjärtas språk, är
skönheten. En doftande blomma bringar budskapet från
vår älskade, från den sköne, vars väsen är kärlekens
sällhet. En fisk, som slår i vattenbrynet på den
kväll-stilla floden och bildar skälvande ringar av guld på den
lugna ytan, kommer från djupen med en hälsning från
Honom. Skönheten är religionens språk. Men kärleken
är dess hjärta. Den är ej blott religionens högsta bud,
den är religionen själv i dess aktualitet. Först i kärleken
finner själen sitt sanna väsen, inser i en upplevelse fylld
av oändlig glädje, att den är ett med allt som är. Men
denna enhet skall icke upplevas som en stilla själens vila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
