Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Världsreligionernas kamp - 4. Kristendomens anspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
är på sin vakt mot synden, vet ej att han är ond och
saknar därför det sinne, som ropar: Herre, hjälp!»
Vi ha kommit kristendomen nära. Honen har sett
problemet. Han vet att syndakänsla och nådevisshet höra
tillsammans, de betinga varandra, den ena kan icke vara
den andra förutan. Utan samvetets anklagelser,
skuldens tyngande oro, har »nåden» ingen mening. En ljum
dryck, bröd för den mätte. Och utan fortsatt levande
syndakänsla blir nåden en andlig fara, avlat och
förlåtelse i förväg för allt ont vårt sinne kan finna på. Men
där ligger ju en olöslig svårighet. Måste icke vissheten
om full och hel nåd göra känslan av synd omöjlig? Kan
skulden och samvetets dom behålla hela sitt allvar, när
jag vet, att förlåtelsen och barmhärtigheten är utan gräns?
Honen har sett problemet. Men lösningen har han
icke funnit. Den lösning, som kristendomen äger i
korset, där dom och frälsning blivit ett, så att det ena icke
kan upplevas utan det andra, där förlåtelsen endast kan
ägas i den gemenskap med Kristus, som är en fortsatt
dom över min synd. Även där den utomkristna
religionen synes komma evangeliet närmast, når den icke den
sanning, som kristendomen gör anspråk på att äga.
Och nu se vi också, varför kristendomen icke kan uppge
sitt anspråk. Består den sanning man söker i religionen
i den garanterade möjligheten till något slag av lycka
i denna världen eller en kommande, eller består den i
någon slags fulländning av den mänskliga naturen ända
till den gräns, där den når det gudomligas sfär, då kunna
olika vägar tänkas leda till denna sanning. Men är
religionens fråga den, hur jag genom tron skall bli en i
sanning god människa, då kan jag erkänna blott en väg. Är
jag viss om, att godhet i hjärtegrunden, sinnets totala
omskapelse och förändring, icke kan ske annorlunda än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
