Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kärlek och sympati. Religionshistoriska variationer över ett bekant tema
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
lagande och medlidande, är skyldig sina lärjungar, det
haven I mottagit av mig.»
Det finns, så vitt jag kan se, intet enda ställe i Pauli
brev, där kärleken till hedningarna eller medlidande med
deras liv i andligt mörker och hopplöshet direkt
framställes som motiv för apostelns missionspredikan.
Visserligen kan man t. ex. i Romarebrevets skildring av
hednavärldens nöd eller i Apostlagärningarnas berättelse
om den makedoniske mannens bön förnimma, att
sådana känslor icke varit främmande för de första kristna
missionärerna. Men det är i varje fall egentligen först
den pietistiska missionen, som gjort medömkan med »de
arma hedningarna» till ett uttryckligt betonat
missionsmotiv.
Hos Paulus är synpunkten överhuvudtaget en annan.
Han ser icke missionsverket i första hand från deras
ståndpunkt, som äro föremål för denna verksamhet.
Hedningarna äro det välbehagliga offret, som aposteln har
att bringa Gud; det är icke närmast medkänsla med dem,
som förmått honom att med sin förkunnelse gå utöver
den nationella religionens skrankor. Det är en uttrycklig
befallning, ett bestämt uppdrag. Då det behagade Gud
att i honom uppenbara sin Son, skedde det enligt Paulus
egna ord, för att han bland hedningarna skulle förkunna
evangelium om Kristus. Damaskusupplevelsen och Jesu
direkta uppdrag är den drivande kraften i hans väldiga
missionsgärning. Som »Jesu Kristi tjänare» uppträder
han på en gång ödmjuk och stolt, hans kall är en
lei-turgia, en helig prästerlig tjänst. Med en för vår smak
överdriven, man vore frestad att säga sjuklig ömtålighet
hävdar han kallets gudomliga ursprung och höghet. För
att kunna göra honom rättvisa måste man ha förstått,
att det här gäller hans personlighets innersta fäste, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
