Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kärlek och sympati. Religionshistoriska variationer över ett bekant tema
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
bättringens möjligheter svikit. Kärleken tål allting, den
hoppas allting, den lider allting.
Kärleken söker icke den människa som är, utan den
som borde vara. Den vill förverkliga denna andra
människa. Därför lämnar den oss icke i fred, den är
påträngande och hänsynslös, sträng och dömande. Det
ligger gärna något forskande, rannsakande i moderns öga,
även när hon ser som mest kärleksfullt på sitt barn.
Inför Guds kärleksuppenbarelse ropar människan: Gå ifrån
mig, Herre! Den kristna kärleken är icke sympatisk för
vår naturliga människa, den är hänsynslös, aggressiv,
taktlös.
Min sympati är ett uttryck för vad jag själv är, ett
uttryck av den personlighet jag förvärvat genom
utveckling, genom tålmodigt övervinnande av alla naturliga
skrankor och fördomar. För den kristna människan har
kärleken icke sin grund i det egna hjärtats rörelser eller
ansträngningar. Den har sin grund i något som ligger
utöver vår egen själ och dess naturliga möjligheter. Den
kristna kärleken är icke först människans kärlek till Gud
eller till medmänniskor. Den är Guds egen kärlek, Kristi
kärlek utgjuten i våra hjärtan. Däri ligger till sist den
djupaste motsatsen mellan buddhismens missionsmotiv
och kristendomens. För den kristna tron har missionen
sin grund icke i mänskliga känslor eller mänsklig
aktivitet av det ena eller andra slaget; dess grund är den
gudomliga kärlekens egen uppenbarelse.
Låt mig till sist uttryckligen få säga, att det
naturligtvis icke råder något nödvändigt motsatsförhållande
mellan sympati och kärlek. Det vore barbariskt och
inskränkt att påstå, att icke ofta nog glimtar av verklig
äkta kärlek genomstrålar den buddhistiska bikkhuns svala
och något opersonliga sympati.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
