- Project Runeberg -  Det osynligas värld /
222

(1934) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Psykologisk betraktelse över de tomma kyrkorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

hans egna ögon. Han tycker sig ha fått uppleva något
utomordentligt och oersättligt.

En upplevelse blir alltså mera värd, när den delas av
många. En sångkör sjunger från estraden. Rösterna
klinga förträffligt, mot samsjungningen finns ingenting
att anmärka, dirigenten kan sin sak. Men ack! Salongen
är så gott som tom. Små enstaka grupper av åhörare
här och där sitta och skämmas över att de äro så få.
Sångarna må göra sin sak aldrig så väl. Det kan icke
hjälpas, att deras sång alls icke gör samma intryck som
sist, då salen var fylld till sista plats av en feststämd
publik och applåderna smattrade från tusende händer. Det
är icke blott på musiken det kommer an. Det är något
mer. Gemenskapen med mängden blir icke blott en
makt, som befaller över oss, den har också något att
ge oss.

Vad är det som menigheten kan ge den enskilde? De
amerikanska psykologerna ha undersökt saken
experimentellt. Det sker, kan man säga, ett slags allmän
stegring i människans livsintensitet i gemenskapen med de
många. Allport kallar företeelsen för social facilitation.
De flesta arbeten utföras lättare i sällskap. Endast
mycket krävande och invecklade uppgifter, som fordra en
hög grad av uppmärksamhet och intellektuell
ansträngning, utföras bättre i ensamhet. Men framför allt är det
känslorna eller åtminstone vissa slag av känslor, som
stegras i intensitet. Det är nogsamt bekant, att denna
känslostegring i en massa kan ta sig uttryck, som
förefalla oss otroliga och nästan skrämmande. Jag behöver
blott erinra om den känslostorm av plötslig förskräckelse,
som kallas panik. Vi ha läst om, fastän dess bättre
hittills sluppit att uppleva, de våldsamma känsloutbrott,
som i revolutionstider, vid upplopp och liknande tillfällen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osynligas/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free