Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Psykologisk betraktelse över de tomma kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
verket har tryckpressen och särskilt tidningspressen
skapat ett slags andlig gemenskap mellan människor, en
gemenskap som i mycket ersätter vad den direkta
samvaron ensamt gav i forna tider. Redan för trettio år
sedan påpekade Tärde i sin bok L’opinion et la foule, att
både kyrkor och föreläsningssalar fått känna av detta
det tryckta ordets övertag. »Åhörarna äro», skriver han,
»icke blott färre än förr, de äro också mindre
uppmärksamma. Förr, då det icke var en så självfallen sak, att
varje mera betydande offentligt uttalande omedelbart
skulle finna sin väg till pressen, var ett stort tal en viktig
tilldragelse. Det gällde att följa med, ty vad man icke
uppfattade hade man för alltid förlorat. Nu vänjer man
sig att lyssna med halv uppmärksamhet, ty man vet, att
det som är verkligt viktigt och avgörande får man alltid
läsa tryckt.» I själva verket har denna pressens
konkurrens kanske gått hårdare fram över andra former av det
talade ordet än predikan. Henrik Schück förklarade en
gång, att »föredrag äro en onyttig relikt från den tid, då
boktryckarkonsten icke var uppfunnen». Vid många stora
folkfester är det så kallade högtidstalet i regel
tillställningens döda punkt. Det måste ju genomlidas av hänsyn
för stora traditioner, som man icke kommer sig för att
överge. Men talarens största och enda dygd är den att
vara kort, så kort som anständigtvis är möjligt. I
studentkretsar växer oviljan mot den gamla ärevördiga
föreläsningsformen. En skribent i Stockholmsstudenternas
tidning förklarade nyligen, att föreläsningar äro av två slag.
För det första: sådana, som förtjäna att tryckas. Dem
bör professorn först som sist utge i bokform, så att man
slipper besväret att höra dem. För det andra: sådana
som icke förtjäna att tryckas. De förtjäna icke heller att
höras. Slutsats: alla föreläsningar äro onödiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
