Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Psykologisk betraktelse över de tomma kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Vi kunna beklaga att kyrksamheten som gammal god
folksed icke är vad den varit under gångna århundraden.
Vi kunna icke och få icke slå oss till ro med tanken, att
det icke skulle kunna bli bättre än vad det nu
mångenstädes är. Men talet om att den minskade kyrksamheten
skulle vittna om någon kristendomens bankrutt eller om
en särskild grad av försumlighet och andligt förfall hos
vår tids präster och kristna måste bestämt visas tillbaka.
Det förefaller som om misströstan just nu vore en
farligare fiende än andelösheten. Religionen är ännu utan
all gensägelse den viktigaste av alla gemenskapsbildande
faktorer. Ingen annan kulturell makt eller riktning har
en sådan förmåga att samla och ena människor. För att
icke tala om att intet annat gemenskapsliv visar en
tillnärmelsevis så stor kraft att påverka och gestalta den
enskildes liv som den kristna gudstjänstens.
Man skulle kunna ifrågasätta, om icke behovet av
ge-mensamhetsliv, av känslornas lyftning och stegring i en
med de många delad upplevelse i märkbar grad
försvagats hos den moderna människan. En professor hade fått
i uppdrag att representera sitt universitet vid en stor och
betydelsefull högtid i huvudstaden. Knotande över att
dyrbar tid förspilldes med vad han ansåg vara onyttiga
och ointressanta uppträden fullgjorde han sitt uppdrag.
Tusentals vanliga medborgare skulle avundats honom.
Jag tror att fallet är typiskt. Den ensidigt intellektuelle
har vanligen föga tillövers för sådant, som samlar
skarorna och väcker deras intresse. Han sätter sig gärna i
försvarstillstånd mot den suggestiva inflytelsen från
mängden, och känslostegringen inom en menighet
lämnar honom oberörd. Något liknande gäller även den
färdiga, avslutade personligheten. Känslolivets uttorkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
