Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Psykologisk betraktelse över de tomma kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
föreställningen, att känslolivet utgör något slags
mindervärdigt, outvecklat område av vår varelse.
Känslotän-kande hör barn och kvinnor till, det nyktra, klara
förståndet är den vuxna människans företräde. Predikan
blir därefter. Den har mycket att säga till förståndet men
litet till hjärtat, den väcker eftertanke men icke
hänförelse. Den har många frågetecken men få utropstecken.
I en menighet, där samvarons syfte är att lära, t. ex.
bland de olyckliga, som sitta sammanpackade i en
skolklass eller i universitetens föreläsningssalar, yttrar sig
gemenskapens ande knappast i någon »social
facilita-tion». Med riktig instinkt dra sig människorna också
för en gudstjänst, där en torr, undervisande predikan är
huvudsaken. Möjligen kan den övervägande
intellek-tualistiska karaktären hos många kyrkliga gudstjänster
förklara det egendomliga faktum, att vissa personer trivas
bättre i kyrkan ju färre åhörare, som kommit tillstädes.
Jag har en vän, som om möjligt undviker de väl besökta
kyrkorna i staden och i stället vandrar ut till någon
landskyrka. Där tronar han i ensamt majestät på
bortersta bänken. Man känner sig störd av sina grannar
på kyrkbänken och vill ha ensamhet och stillhet för att
begrunda de religiösa problemen.
Vi få ej glömma att allt har sin tid och varje sida i vårt
väsen sin uppgift. Känsla utan eftertanke är blind, men
tanken utan känsla är lam. Känslan är icke blott en makt,
som rycker oss med till oöverlagda, okloka handlingar,
känslan lyfter oss också till uppoffring och hängivenhet.
Den kan höja oss över oss själva in i ett nytt liv
och väsen. Känslans rätt har två fiender. Den ena är
för-ståndsmässigheten, den andra är falsk känslosamhet. Ett
falskt vädjande till våra känslor gör, att vi stänga hjärtat
med dubbla lås. Men i rädsla för denna falska känslo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
