- Project Runeberg -  Det osynligas värld /
239

(1934) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den kristna andens mästerverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

239

som en gång här i norden fingo änkor och slavinnor
följa maken eller husbonden i döden. Att övervinna den
sed, som icke är förenlig med evangeliets ande, och dock
bevara det som kan och måste bevaras, om ett folk skall
leva sitt eget liv, har i själva verket varit en av de
svåraste uppgifter kristendomen mött på sin väg till
världsherravälde. Den står ännu mitt i arbetet att lösa denna
uppgift. Kastväsendet i Indien, månggiftet i Afrika,
för-fädersdyrkan i Kina äro alltjämt allvarliga frågor för
den missionerande kyrkan.

Ett av kapitlen om kyrkan och folkseden vill jag här
dröja vid. Det handlar 0111 kristendomens tysta kamp
för att omskapa och förvandla våra folkliga fester till

ett värdigt uttryck för kristet folkliv.

*



Det talas som» bekant ofta om tråkigheten på
landsbygden. Uttrycket måste ha uppfunnits i en stad. Det
är i varje fall helt präglat av storstadsbons syn på den
dystra tillvaron i landsorten. Stackars människor!
Smutsiga, mörka vägar utan elektriskt ljus, inga restauranger
med jazzkapell, inga teatrar, inga konserter!

Landsortsbon ler med den vises ro åt denna enfaldiga
förhävelse. Det är aldrig tråkigt på landet eller rättare
sagt: det var aldrig tråkigt så länge där fanns ett släkte,
som förstod konsten att stämma människotillvaron i
samklang med naturens eget liv. Man hade visserligen icke
så gott om det slags nöjen, som kräva stor påkostning
och dyra anstalter och dock ge klen valuta. Men fester
hade man tillräckligt. Varje år fyra stora högtider: vår,
sommar, höst och vinter. Och var och en räknade många
festdagar. Strängt taget voro de väl trehundrasextiofem
stycken. Den som varit lycklig nog att åtminstone ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osynligas/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free