Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den kristna andens mästerverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
dödens gräns bibehålla förbindelsen med dem, som gått
bort. Människohjärtat är redan i vår kulturs
barndomstider en underlig värld full av motsägelser. Därför ha
de flesta folk trott, att de döda åtminstone en gång om
året få återvända till de levandes värld och besöka de
platser, där de framlevat sitt liv på jorden. I Japan hette
själarnas dag lyktfesten. Utanför staden mötte man med
österländsk hövlighet de osynliga gästerna och följde
dem till hemmen, där tända papperslyktor visade, att de
voro väntade. Bordet stod dukat och själarna fingo en
vänlig uppmaning att slå sig ned. Då måltiden kunde
tänkas vara slut, lät man dem förstå, att det var tid att
bryta upp. Och för att visa, att man menade allvar,
svängde man käppar och lät trummor dåna och körde
sålunda utan krus själarna på dörren. Ty sådana gäster
voro i längden farliga att härbärgera.
I södra och mellersta Europa synes själarnas fest ha
firats någon gång på senhösten. Dess minne fortlever i
allhelgonadagen. I Sydeuropa, där något av den antika
hedendomens glada folklighet lever kvar i kyrkans
festseder, samlas man i all gemytlighet till minnesfest på
kyrkogårdarna. Barnen få dödskallar och skelett av
socker i present. Längre norrut har festen en mera
allvarlig karaktär. I Tyrolen tänder man aftonen före
allhelgonadag själaljuset och ställer det på härden. Under
natten få de hädangångna, som dväljas i skärseldens pina,
återvända till sina hem och smörja sina brännsår med
lalgen från själaljuset.
I norden har dödsfesten firats vid olika tidpunkter
under vintern. I folkets tro och sägen om julen möta vi
ofta föreställningen om osynliga gäster, som icke få
glömmas, då högtidsbordet dukas åt de levande. De ha
nämnts med många namn. Främsta rummet bland de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
