- Project Runeberg -  Det osynligas värld /
250

(1934) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den kristna andens mästerverk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

norrut man kommer dess anspråkslösare blir
välfägna-den, men i jämförelse med det vanliga armodet betyder
ändå särskilt julaftonens festmåltid ett slösande överflöd.

Seden hade onekligen sina mindre tilltalande sidor.
Man åt och framför allt man drack mera än vad man
tålde. Julbrygden var ingalunda den minst viktiga av
högtidens förberedelser. Julölet hade särskild helig makt
och styrka. Släkten eller familjen drack sig samman och
förökade i festruset sin makt och lycka. Hedendomens
urgamla dryckesseder ha envist fortlevat in i senaste tid,
och den svenska allmogen har visat en påfallande
oförmåga att förstå, att ruset var oförenligt med den kristna
högtidens helgd. »De som icke voro fulla sjöngo
julpsalmer», heter det troskyldigt i en uppländsk skildring.

En vacker sida var givmildheten, som nog icke var
helt främmande även för det hedniska festfirandet. Det
var i varje fall en gammal god tradition i svensk
allmogejul, att även den fattige, backstugusittaren eller
löske-karlen, icke skulle bli lottlös vid överflödets fest.
Framför allt fick ingen gäst lämna gården utan att ha fått sin
del av välfägnaden. Ännu i dag heter det, att varje
besökande under högtiden måste bjudas på någon fägning,
annars bär han bort julen. I min småländska hembygd
kommo till julen gubbar och gummor från småstugorna
inne i skogarna för att gå sin rundgång och fingo i de
större gårdarna sina bidrag, som gåvos och mottogos med
en viss självfallenhet. Julgåvor i egentlig mening
förekommo däremot icke i äldre tid. Seden härstammar
sannolikt från den romerska nyårsfesten. Ursprungligen
gav man varandra presenter, för att det nya året skulle
bli lyckosamt. Ty årets första dag bestämde över de
kommande. Fick man på den dagen mottaga gåvor,
skulle rikedomen strömma in även under alla de följande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:17:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/osynligas/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free