Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Guds rena klara ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den andra frågan är denna: Vet man verkligen vad man
dömer, då man förklarar att vår tid icke behöver Luthers
tro? Reformatorn skrev en gång till herrarna i den tyska
orden: »Det är nu en gång så, att Guds ord måste vara
det underligaste ting i himmel och på jord... För dem
som tro det är det det allra vissaste och mest förtrogna,
för dem som icke tro är det det mest obekanta och
fördolda av allt.» Varje år utkommer något dussin
böcker, som göra anspråk på att förkunna den nya
religionen, som släktet så länge väntat på och som skall ersätta
den utlevade kristendomen. Hur många av de nya
profeterna ha en aning om vad evangelisk kristendom är?
Finns det något underligare i världen än den absoluta
sorglöshet, med vilken dessa kritiker av egen nåde döma
om den kristna tron, dess möjligheter och värde. Tidens
lösen är demokrati även i religionen. Där erkännes
ingen sakkunskap, där håller ingen tillbaka sin
oförgripliga mening. Trons sanning har dock alltid måst
köpas till dyrt pris. Det finns sådana som sålt allt vad de
ägde för att finna den kostbara pärlan. Nu få de höra
av dem, som kanske aldrig tagit ett mödans steg eller
betalt en ärlig penning för att finna sanningen, att vad de
funnit icke har något värde. Liksom politiska demagoger
tala om »folket» och »arbetarklassen», vars tankar och
önskningar naturligtvis äro just de, som framföras av
deras självtagna talesmän, så åberopar man här
»nutidsmänniskan». Kristendomen har fått sin dom genom ett
slags ideell folkomröstning av nutidsmänniskan.
Men den historiska sanningen böjer sig icke för
demokratiens maktspråk. Religionen är i viss mening den mest
aristokratiska av andelivets företeelser. Där är det icke
massan som betyder något utan fåtalet. Dess djupaste
mening och sanning blir uppenbar blott för ett litet antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
