Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Guds rena klara ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andliga och världsliga ting, historiska upplysningar och
moraliska föreskrifter, allt sammanhålles av begreppet
kanon; dess enda inbördes samband består för teologien
däri, att det ingår i den heliga boken.
För Luther finnes ingen kanon i sådan mening. Det
karaktäristiska för honom är tvärtom, att kanon
sammanhålles av ett visst bestämt innehåll. Det som gör skriften
till en helig skrift är den sanning den uppenbarar. Och
denna sanning, som för Luther i grunden är blott en, är
icke sann, därför att den står i skriften, fastmera är
skriften Guds ord, just därför att den meddelar denna sanning.
Fråga vi vilken denna sanning är, kan svaret formuleras
på olika sätt. Den kan sägas sammanfalla med den stora
grundläggande upptäckten vid studiet av Romarebrevet,
upptäckten av vad Guds rättfärdighet verkligen betyder.
Den kan, särskilt då Luther tänker på ordet som den
stora gåva, som den nya församlingen trots all svaghet
och försumlighet vid dess bruk dock äger som en
oförytterlig besittning, sägas vara identisk med evangeliet om
synd och nåd. Men det för Luther naturligaste uttrycket
är ett annat, i verkligheten med dessa likbetydande.
Skriftens innehåll, dess innersta mening och syftning,
är Kristus. Kristusförkunnelsen gör Ordet till en helig
skrift. »Det är den rätta prövostenen, efter vilken alla
böcker böra granskas, om de driva Kristus eller icke,
emedan hela skriften visar hän på Kristus. Den skrift,
som icke lär Kristus, är icke apostolisk, om så Petrus eller
Paulus författat den; den som predikar Kristus är
apostolisk, om också Hannas, Pilatus eller Herodes skrivit
den.»
I bordssamtalen yttrar han en gång om svärmeandarna:
»Jag fruktar, att flera dylika entusiaster skola komma, gå
omkring i gråa rockar med sur uppsyn, fångna i sina egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
