Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvar är min dotter?« frågade Biandello och grep
sig med båda händerna om hufvudet. »Gå bort och
ring på Toussainte, hon skall komma strax. Detta
öfverlefver jag icke.«
»Lugna Er, min bäste herrez, sade Pietro i den
mildaste ton och slog upp ett glas vatten åt Biandello.
Er dotter kan olyckligtvis icke komma i detta ögon-
blick. Nedtryckt, alldeles förkrossad af den sorg, Er
stränghet vållat henne, har hon i morse lemnat sitt
hem och begifvit sig bort till sin moster i Delfilogatan,
hvarifrån vårt bröllopståg går upp till mairen i cita-
dellet, när klockan slår elfva. Jag behöfver visst icke
tillägga, att vi båda skulle känna oss obeskrifligt lyck-
liga öfver att se Er i tåget och se Er underskrifva
vårt heliga förbund !l«
Biandello satt och stirrade omkring sig med glans-
lösa ögon och ett apoplektiskt uttryck på de hängande
läpparne, han for åter upp från stolen, men sjönk till-
baka igen, han ville säga något och lyfte armen för
att gifva sina ord mera kraft, men först sjönk armen,
derefter försvann rösten i tilltagande snyftningar, under
hvilka Pietro fann det lämpligast att förfoga sig bort.
Då klockan slog elfva, skred bröllopståget med
långsamma och värdiga steg upp mot fästningen, der
mairen jemte Calvis öfriga embetsmän bodde. Först
kommo brud och brudgum, den senare leende och hel-
sande åt alla håll. ”Toussainte deremot gick med ned-
slagna ögon, som blott då och då läto sina strålar lysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
