Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
dig det minsta om mig, ja, jag mins det alltsamman.
— Stackars lilla Toussaintec«, hviskade han och fattade
hennes hand. >Jag håller af dig ännu, du har sällan
varit långt borta ur mina tankar, medan jag dref om-
"kring der uppe.<
»Jo visst« yttrade hon med ett kokett leende och
lät sina stora ögon hvila på honom. »Jag tror er icke
mera. Låt mig nu få veta, hvad du vill här.«
»Jag tänkte, att jag kunde vara dig till nytta, det
spordes uppe bland makierna, att du icke hade det
bra, derför kom jag.«
»Men om de nu grepe dig, mairen Nar satt ert
pris af tusen francs på ditt hufvud, är det sant
Folk säga det, men de gripa mig ickec«, svarade
han, »de hafva så ofta försökt det.«<
»Hvarmed skulle du väl kunna hjelpa mig?« sporde
hon och föll i tankar. Plötsligt sköt ett ljus ut från
hennes ögon, ett elakt och hatfullt uttryck låg i den
blick, hvarmed hon stirrade på Serafino.
Ȁr det sant, att du har skjutit fjorton gens-
darmer der uppe frågade hon och flyttade sig när-
mare banditen.
»Jag har värjt mig, som jag bäst kunde«, svarade
han. »Det gälde mitt lif, som det gälde de andras.
Jag begärde blott att få lefva i fred.c
Möjligtvis skulle du dock kunna hjelpa mig. Jag
blir aldrig Toussainte igen, förr än jag får bojan af
benet. — Han är min olycka, den menniskan. — Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
