Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
ännu för långt borta från dem, för att de skulle kunna
märka vår list.c
»Hur skall det då gå med dig:« frågade kam-
raten.
»Det blir min sak, du har en pojke att sörja för,
jag är ensam och faller alltid på benen liksom katten.
— Gå blott, och bär dig förnuftigt åt, så är du räddad.
Der sköto de igen, de upphinna oss; om du försvinner,
bli de villrådiga och ge sig till att söka omkring i
stenbrottet.«
Serafino var van vid att blifva åtlydd, mannen
tog sin bössa under armen och försvann nägra ögon-
blick derefter, i det han gjorde korstecknet mot banditen.
Berget, utöfver hvilket denna vilda jagt pågick,
bildar på ena sidan en skarp och skroflig sluttning,
begränsad af en bergsström, vid hvilken körvägen till
S:t Antoine upphör. En väldig naturrevolution har en
gång bildat detta svalg och kastat de ofantliga och
splittrade klippblocken öfver hvarandra, några hafva
under årens lopp rullat ned i dalen, andra ha stannat
under vägen och hänga nu ut öfver klyftan, hotfulla
och mot söder öfverväxta af ormbunkar och mossa,
som, när solen skiner, lyser i tusen saftiga och friska
färger, här och der hejdas floden af klippblocken eller
brusar öfver dem, kastar sitt skimrande skum i luften
och finner efter mångfaldiga slingringar och krumbugter
slutligen ett utlopp i hafvet.
Då Serafino nådde toppen af berget, stod han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
