Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
i djupet porlade vattnet, och i mån som solen steg
upp, gled en ljusstråle in i klyftans halfmörker.
Serafino skred tillitsfullt framåt. Då han lät sig
falla omkull på bergstoppen, hade han förlorat sin hatt,
hans krusiga hår hängde tofvigt ned öfver pannan,
hans bröst stönade, men hans läppar logo. Något
framför honom på andra sidan af klyftan lemnade de
hopade klipporna plats för en slätt, hvarpå reste sig
en af de små stenkojor, till hvilka getherden drifver
sin hjord om aftonen, och från hvilka han drager bort
i nästa morgongryning.
Qvinnor och barn stanna då hemma och begagna
dagen till att tillverka ost och broccio, eller bruto, en
delikatess af ystad mjölk och grädde, som endast till-
hör Corsica. Kojans ena sida stödde sig mot klippan,
framför ingången sträckte några afbarkade furor sina
nakna grenar åt höjden, som om de åkallade himlens
hjelp mot det våld, som föröfvats mot dem. Rundt
omkring på de närmaste klippblocken lågo tvättkläder
till blekning, och längs kojans vägg voro stälda några
blankskurade messingskittlar och träbyttor.
Ute på en framspringande klint stod en vuxen flicka,
klädd i en blårandig linnekjol, som slutade vid knäna
och upptill visade hennes solbrända bröst och armar.
Hon var ovanligt vacker, liflig och flink, formfulländad
och harmonisk som en grekisk bildstod. Hennes stora,
blåsvarta ögon hade en pregel af oskuld och barnslig
enfald, som eljest icke är vanlig hos söderns qvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
