Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Serafino följde hennes råd; han försvann bakom
stenen och drog stegen upp efter sig. Herdeflickan
gick ned i kojan, och allt blef tyst liksom förut. En
djup: frid hvilade öfver nejden, den svala luften steg
upp ur klyftan, man kunde höra vattendropparna plaska
ned från klippan och den lilla källan, som porlade
mellan småstenarna framför kojan.
Det dröjde en stund, innan denna frid blef störd.
Gensdarmerna, som icke hade någon bro att gå öfver
på, voro tvungna att följa stigen nedåt klippan och
sedan åter stiga uppåt på motsatta sidan. Slutligen
hunno de fram till herdekojan. Zambo morrade och
flickan kom fram i dörren.
»Hvad var det för en karl du stod och talade
med för en stund sedan?» frågade sergeanten barskt.
Hon skakade på hufvudet, som om hon icke för-
stått honom.
»Nå, kan du öppna munnen? Jag såg er tydligt
från andra sidan.«
Då hon märkte, att tystnad icke kunde hjelpa
henne, skrattade hon och utbrast hastigt och flytande:
»Mannen var min bror, som vaktar -getterna inne i
bergen; han kom hem för att äta middag, nu gick
han igen, och I kunnen träffa honom, om i följen sti-
gen norrut.<
»Du ljuger, Felice«, ropade den andre gensdarmen,
»Säg OSS sanningen, så ger jag dig ett tiofrancsstycke
Förs viker
Sea
r
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
