Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
är Serafino från Ota; en annan gång behöfver du inte
vara rädd för att möta mig.’<«
»Jag mins det; men kommer du i håg, hvad som
hände efter den aftonen:« frågade Serafino och tog
Felices hand. »Du förde mat och dryck upp till grot-
tan; du satt här i kojan och gaf akt på dina sysslor
med ena ögat, medan du med det andra såg ut öfver
bergsstigen för att varsko mig, om fienden kom. —
"Hur fan kan det gå till” sade gensdarmen, ”när vi
tro, att vi ha honom, slinter” han bort mellan våra
fingrar.” — De skulle bara veta, att det var ett barn,
en liten toka till flicka, som lyssnade och spejade och
vaktade liksom en hund, som väntar på sin herre.«
»Ja, jac, hviskade hon hänryckt, under det en djup
rodnad färgade hennes kinder, »så är det, säg det en
gång till: en hund, som väntar på sin herre! Men hvad
betyder väl det jag har gjort? Alla menniskor tala
om dig; det är ju en ära för en ringa stackare att
kunna vara dig till nytta. När jag kom dit upp om
aftonen, satt du och berättade för mig om främmande
folkslag, om verlden, om plantan, som spirar, om stjer-
nan, som tindrar, om allt det, som jag förut icke hade
någon föreställning om. Det var, som om du tagit
mig vid handen och fört mig in i en kyrka, jag gick
och tänkte på det hela dagen derefter -— hvarför grät
jag, när jag ville skratta, hvarför teg jag, ehuru jag
ville sjunga? Jag visste icke, att Gud var så mäktig
och god; det vecklade sig ut för mig som ett garn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
