Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafino från Ota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
»Det blir sent«, sade hon, »skall du inte hem:?«
»Jo visst, jag skall hem«e, upprepade han barskt
och kallade hunden till sig.
Blir du vred, om jag ber dig om något! —
Akta dig, Serafino, gå inte så ofta till staden, du har
en fiende der inne.
Jag har visst många fiender«, svarade han, »hvad
menar du annars?
»Den vindögde barberaren Martinucci, snedt emot
kasernen; han lurar på dig, kommer emellanåt smy-
gande hit upp och glömmer aldrig att fråga efter dig,
— han vill veta, hvad du lefver af, hvem som ger dig
mat, och hvar du håller dig dold; men jag går inte i
fällan, — man skall akta sig för den vår Herre har
märkt. — Du måtte visst ha gjort honom något för
när, jag vet inte hur.<
Men det vet jag«, svarade banditen. »Jag mötte
en dag hans gamla mor, som släpade en knippa ma-
kiris hem från berget, medan barberaren tomhänd
följde efter med pipan i munnen. Den gamla qvinnan
stönade under sin börda, Martinucci lät munnen gå och
manade på henne. Det kunde jag inte fördraga, Felice;
och det har varit min olycka, att jag alltid lagt mig i
det, som inte rörde mig. ”Vänta litet”, sade jag, ”låt
mig hjelpa er. Så tog jag risbördan från den gamla
qvinnans axlar och lade den på Martinuccis. Han ske-
lade elakt till mig, men det hjelpte inte. ”Nu bär du
knippan hem”, sade jag, och om du någonsin mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
